Antroposofisk meditation – en väg mot ökad självkännedom

En riktig antroposofiveteran skulle man kunna kalla Christhild Ritter för. Ändå var det här med antroposofi inte alls något hon ville hålla på med för ungefär 40 år sedan.

Efter en uppväxt i Järna med antroposofiska föräldrar (Gustav Ritter grundade bland annat Mikaelgården och Solbergahemmet) och en tolvårig skolgång i waldorfskolan Kristofferskolan var Christhild Ritter väldigt trött på allt som hade med antroposofer och antroposofi att göra. Så hon packade sina väskor och, efter att ha pluggat två år på ett så kallat vanligt gymnasium vilket man som waldorfelev var tvungen att göra på den här tiden, flyttade hon till Lund för att ta filosofie magister. Det var inte förrän under hennes sista år i Lund som hon började få ett eget intresse för antroposofi. Det var i slutet av 60-talet, under den epoken då alla var kommunister och radikala och skulle förändra världen.
– Men så kom jag på att det enda vi egentligen gjorde var att sitta på ett café och prata om att förändra världen medan man ute i Järna faktiskt förändrade världen på riktigt. Där gjorde man saker istället för att bara prata om det.
Så 1970 flyttade Christhild Ritter och hennes kompisar till Järna och började arbeta på Solbergahemmet och sattes av ledningen till att hålla i kurser i antroposofi.
– Ja, det blev till att vrål-läsa alla böcker om antroposofi, berättar hon och skrattar. Och det var väldigt lärorikt. Jag fick verkligen sätta mig in i antroposofin.

Idag bor Christhild Ritter ute på Mörkö och undervisar på Rudolf Steinerhögskolan, skriver böcker samt jobbar som astrolog. Hon har bland annat skrivit en bok om waldorfpedagogik. Hon har även hunnit jobba 13 år som läkepedagog, utbilda sig till eurytmist och läkeeurytmist och jobba sju år på Nyköpings waldorfskola.

Antroposofisk meditation.
Intresset för antroposofisk meditation väcktes när Christhild 55 år gammal såg en annons om meditation på Teneriffa. Hon hade sett den här annonsen flera gånger förut men bara tänkt att jag är ju antroposof det där är inget för mig. Tredje gången hon såg den stod det bara en restplats kvar och hon kände att det var ju hennes plats!
– En fråga som jag hela tiden haft var hur man egentligen praktiserar Rudolf Steiners meditationer. Hur man övar dem?
När hon nu fått en viss grund och gått några fler kurser i vedisk meditation bestämde hon sig  för att ta tag i den antroposofiska meditationen. I samhället var meditation på modet och de flesta pratade om det. Förutom antroposoferna. Bland dem var det tabu och hyschpysch om allt som hade med meditation att göra.
– Konstigt tyckte jag, eftersom man pratar om det andliga hela tiden annars.
På ett stort antroposofiskt möte år 2002 ställde sig Christhild Ritter upp och annonserade att hon tänkte göra en kurs i antroposofisk meditation.

Christhild Ritter började hålla kurser på Kulturhuset våren 2003 och allt eftersom växte intresset. Till sommaren bjöd Anders Kumlander in Arthur Zajonc från USA, professor i fysik och ledare för det antroposofiska sällskapet i USA. Det gav en skjuts åt det antroposofiska meditationsarbetet i Sverige.
– Det var verkligen en upplevelse för mig när det visade sig att Athur Zajonc hade exakt samma upplägg på sina kurser som jag. Då kände jag yes, jag är på rätt spår och jag var jättelycklig.  
Allt eftersom började det bli godkänt bland antroposofer att tala offentligt om meditation och meditera i grupp. Arthur Zajonc var ju en auktoritet!

Vad är då specifikt för den antroposofiska meditationen?
För Rudolf Steiner var meditation ett verktyg för att få grepp om att det finns en andlig verklighet. För att få det behöver man skola sin själ. Därför är vid sidan av meditationen även självkännedom och själsvårdande- och uppfostrande övningar lika viktiga som att meditera. Det som man kallar för skolningsvägen. Och när man gör dessa själsvårdande övningar och  mediterar utvecklar man sin själ och jobbar med sin personlighet. Man låter medvetandet ta över själen och inte tvärtom.
– Man kan säga att vi lever i två världar, en synlig och en osynlig. Båda måste vårdas och den osynliga vårdar vi genom själsvårdande övningar och meditation.
Syftet med meditation är att komma in i och få ett förhållande till den värld eller verklighet som vi inte ser men som finns där. Och för det krävs närvaro, vakenhet och medvetenhet vilket man övar i den antroposofiska meditationen och skolningsvägen.
– Det är bekvämare och lättare att utföra vanlig meditation. Den antroposofiska ställer mycket högre krav på oss eftersom vi hela tiden måste vara så vakna och medvetna.
Egentligen är det först nu vi praktiserar antroposofi, hävdar Christhild Ritter. Nu, genom antroposofisk meditation. Allt annat är egentligen bara metoder.
– Fast det kanske är lite fräckt att säga, tillägger hon och skrattar.

Syftet med meditation är inte bara att må bra och få kontakt med det andliga.
– När jag mediterar gör jag något för världen. Jag hjälper inte bara mig själv.
Rudolf Steiner beskrev det som att när man mediterar är det som små ljus man tänder på jorden för att andra ska se. Man öppnar kanaler för de positiva krafterna. Energin och kraften som uppstår när vi fokuserar på det andliga sprider sig ut i världen.
Fast detta är inget specifikt för just den antroposofiska meditationen. Självkännedom är ett ord som passar bättre. Medvetenhet om sig själv och sina handlingar.
– Det kan verkligen vara en insikt att oj jag kan inte ens styra mina egna tankar i ynka fem minuter.

Meditation och övningar.
Det finns både antroposofisk meditation och själsvårdande övningar och de hör samman. Skillnaderna mellan dessa är att man i meditationen går in med hundraprocentigt fokus. Man stänger av allt annat och stiger in i den andliga dimensionen. Om man lyckas vill sägas.
Övningarna är mer en hjälp på vägen dit. Man lär sig iaktta och att styra sin tanke, känsla och vilja. Oftast är det nämligen de som styr oss. Christhild avslöjar att hon har lärt sig att styra sina tankar ganska bra och att det med känslorna går sådär men att det med viljan är jättesvårt.

Tror du henne inte? Tror du att din vilja går att styra lika enkelt som en cykel? Att du kan tänka på vad som helst bara du bestämmer dig för att göra det? Eller att dina känslor är under full kontroll? Läs om övningarna i spalten här bredvid och prova själv!

 

Text: Sofia Zetterqvist, 2008.