Antroposofisk meditation – en väg mot ökad självkännedom
En riktig antroposofiveteran skulle man kunna kalla Christhild Ritter för. Ändå var det här med antroposofi inte alls något hon ville hålla på med för ungefär 40 år sedan.
Efter en uppväxt i Järna med antroposofiska föräldrar (Gustav
Ritter grundade bland annat Mikaelgården och Solbergahemmet) och en tolvårig skolgång
i waldorfskolan Kristofferskolan var Christhild Ritter väldigt trött på allt som hade
med antroposofer och antroposofi att göra. Så hon packade sina väskor och, efter att ha
pluggat två år på ett så kallat vanligt gymnasium vilket man som waldorfelev
var tvungen att göra på den här tiden, flyttade hon till Lund för att ta filosofie
magister. Det var inte förrän under hennes sista år i Lund som hon började
få ett eget intresse för antroposofi. Det var i slutet av 60-talet, under den epoken
då alla var kommunister och radikala och skulle förändra världen.
– Men så kom jag på att det enda vi egentligen gjorde var att sitta på ett
café och prata om att förändra världen medan man ute i Järna faktiskt
förändrade världen på riktigt. Där gjorde man saker istället för
att bara prata om det.
Så 1970 flyttade Christhild Ritter och hennes kompisar till Järna och började arbeta
på Solbergahemmet och sattes av ledningen till att hålla i kurser i antroposofi.
– Ja, det blev till att vrål-läsa alla böcker om antroposofi, berättar hon
och skrattar. Och det var väldigt lärorikt. Jag fick verkligen sätta mig in i
antroposofin.
Idag bor Christhild Ritter ute på Mörkö och undervisar på Rudolf
Steinerhögskolan, skriver böcker samt jobbar som astrolog. Hon har bland annat skrivit en bok
om waldorfpedagogik. Hon har även hunnit jobba 13 år som läkepedagog, utbilda sig till
eurytmist och läkeeurytmist och jobba sju år på Nyköpings waldorfskola.
Antroposofisk meditation.
Intresset för antroposofisk meditation väcktes när Christhild 55 år gammal
såg en annons om meditation på Teneriffa. Hon hade sett den här annonsen flera
gånger förut men bara tänkt att jag är ju antroposof det där är inget
för mig. Tredje gången hon såg den stod det bara en restplats kvar och hon kände
att det var ju hennes plats!
– En fråga som jag hela tiden haft var hur man egentligen praktiserar Rudolf Steiners
meditationer. Hur man övar dem?
När hon nu fått en viss grund och gått några fler kurser i vedisk meditation
bestämde hon sig för att ta tag i den antroposofiska meditationen. I samhället var
meditation på modet och de flesta pratade om det. Förutom antroposoferna. Bland dem var det
tabu och hyschpysch om allt som hade med meditation att göra.
– Konstigt tyckte jag, eftersom man pratar om det andliga hela tiden annars.
På ett stort antroposofiskt möte år 2002 ställde sig Christhild Ritter upp och
annonserade att hon tänkte göra en kurs i antroposofisk meditation.
Christhild Ritter började hålla kurser på Kulturhuset våren
2003 och allt eftersom växte intresset. Till sommaren bjöd Anders Kumlander in Arthur Zajonc
från USA, professor i fysik och ledare för det antroposofiska sällskapet i USA. Det gav
en skjuts åt det antroposofiska meditationsarbetet i Sverige.
– Det var verkligen en upplevelse för mig när det visade sig att Athur Zajonc hade
exakt samma upplägg på sina kurser som jag. Då kände jag yes, jag är
på rätt spår och jag var jättelycklig.
Allt eftersom började det bli godkänt bland antroposofer att tala offentligt om meditation
och meditera i grupp. Arthur Zajonc var ju en auktoritet!
Vad är då specifikt för den antroposofiska meditationen?
För Rudolf Steiner var meditation ett verktyg för att få grepp om att det finns en
andlig verklighet. För att få det behöver man skola sin själ. Därför
är vid sidan av meditationen även självkännedom och själsvårdande- och
uppfostrande övningar lika viktiga som att meditera. Det som man kallar för
skolningsvägen. Och när man gör dessa själsvårdande övningar och
mediterar utvecklar man sin själ och jobbar med sin personlighet. Man låter medvetandet ta
över själen och inte tvärtom.
– Man kan säga att vi lever i två världar, en synlig och en osynlig. Båda
måste vårdas och den osynliga vårdar vi genom själsvårdande övningar
och meditation.
Syftet med meditation är att komma in i och få ett förhållande till den
värld eller verklighet som vi inte ser men som finns där. Och för det krävs
närvaro, vakenhet och medvetenhet vilket man övar i den antroposofiska meditationen och
skolningsvägen.
– Det är bekvämare och lättare att utföra vanlig meditation. Den
antroposofiska ställer mycket högre krav på oss eftersom vi hela tiden måste vara
så vakna och medvetna.
Egentligen är det först nu vi praktiserar antroposofi, hävdar Christhild Ritter. Nu,
genom antroposofisk meditation. Allt annat är egentligen bara metoder.
– Fast det kanske är lite fräckt att säga, tillägger hon och skrattar.
Syftet med meditation är inte bara att må bra och få kontakt med det
andliga.
– När jag mediterar gör jag något för världen. Jag hjälper inte
bara mig själv.
Rudolf Steiner beskrev det som att när man mediterar är det som små ljus man
tänder på jorden för att andra ska se. Man öppnar kanaler för de positiva
krafterna. Energin och kraften som uppstår när vi fokuserar på det andliga sprider sig
ut i världen.
Fast detta är inget specifikt för just den antroposofiska meditationen.
Självkännedom är ett ord som passar bättre. Medvetenhet om sig själv och sina
handlingar.
– Det kan verkligen vara en insikt att oj jag kan inte ens styra mina egna tankar i ynka fem
minuter.
Meditation och övningar.
Det finns både antroposofisk meditation och själsvårdande övningar och de
hör samman. Skillnaderna mellan dessa är att man i meditationen går in med
hundraprocentigt fokus. Man stänger av allt annat och stiger in i den andliga dimensionen. Om man
lyckas vill sägas.
Övningarna är mer en hjälp på vägen dit. Man lär sig iaktta och att
styra sin tanke, känsla och vilja. Oftast är det nämligen de som styr oss. Christhild
avslöjar att hon har lärt sig att styra sina tankar ganska bra och att det med känslorna
går sådär men att det med viljan är jättesvårt.
Tror du henne inte? Tror du att din vilja går att styra lika enkelt som en cykel? Att du kan tänka på vad som helst bara du bestämmer dig för att göra det? Eller att dina känslor är under full kontroll? Läs om övningarna i spalten här bredvid och prova själv!
Text: Sofia Zetterqvist

- Foto: Sunniva Farbu
Öva själv!
Här följer Christhild Ritters exempel på övningar du kan göra
själv
Tankeövning: Fokusera på ett litet föremål i fem minuter. Det
kan vara en säkerhetsnål, en tändsticka, ett gem som du föreställer dig. Dina
tankar ska endast kretsa kring en sak och allt som har med den att göra.
Föremålet.
Viljeövning: Vi styrs hela tiden av yttre omständigheter så den
här övningen går ut på att du ska öva upp din förmåga att styra
dig själv med hjälp av din vilja. Välj ut någon oväsentlig handling, till
exempel som att flytta på en sak och sedan lägga tillbaka den eller att tända och
släcka en lampa, gör det sedan varje dag vid exakt samma tidpunkt under en månads
tid.
Känsloövning: Vi blir hela tiden glada, ledsna, arga av yttre
omständigheter. Vi låter oss lätt översköljas av känslorna. Här ska
vi öva på att inte bli just offer för dem utan så fort en känsla dyker upp
ska du betrakta den. Se på och upplev till exempel glädjen men bli inte offer för den.
Vi är inte våra känslor, vi har dem.
-Det här innebär inte att man blir känslokall, tvärtom, man får otroligt
mycket starkare känslor, påpekar Christhild.
Positivitetsövning: Ta något eller någon du tycker illa om eller en
negativ, tråkig situation eller något du tycker är äkligt eller fult. Och nu
försöker du att hitta något positivt, bra, gott eller vackert i det. Det går
alltid att hitta, därför att det finns där!
Betraktelseövning: Sätt dig ned och betrakta någonting, till exempel
en blomma, ett träd och försök att se på saken utan några som helst
fördomar, föreställningar, värderingar eller tankar.
Den här övningen tillhör Christhilds favoriter. Man är medvetet närvarande i
en process vilket man får inre lugn och glädje av. Man får låta det personliga,
egot tystna och istället låta det andliga ur blommans väsen tala.
Meditationsövning:
Förberedelse
Alltid innan du börjar meditera ska du försätta dig i en stämning av vördnad.
Du kan tänka dig något som du känner vördnad inför, kanske ett spädbarn,
stjärnhimlen, något som är större än jag. Meningen är att du inte bara
ska klampa in i det andliga som du går in i utan att du försöker skapa ett meditativt
rum. Man kan också läsa en bön. Det kallas att gå genom vördnadens port.
Själva övningen
Repetera texten ”visheten lever i ljuset” i ditt inre. Börja med att försöka
förstå innehållet. Vad menas? Sedan försöker du uppleva innehållet.
Först försöker du alltså förstå meningen, sedan mediterar du den,
upplever den, för att sedan släppa den och bara försöka vara i den. När sedan
fokuset börjar dala återgår du till meningen igen. Så gör du om och om
igen.
Avslutning
När du är klar med meditationen är det viktigt att du avslutar på ett bra
sätt också. Att du liksom stänger dörren om dig. Dörren till det meditativa
rum du gick in i i början. Tänk dig att du går igenom tacksamhetens port och
försök göra det med så stor känsla av tacksamhet som möjligt. Tacksamhet
mot att du fått vara i rummet. Hur länge man skall meditera beror på hur mycket tid
man har. Men inte mindre än en kvart.
Boktips
Grundläggande övningarna av Rudolf Steiner, Kosmos förlag, Järna 2001
Om meditation av Rudolf Steiner, Antroposofiska Bokförlaget, Järna 2005
Andlig skolning av Rudolf Steiner, Antroposfiska Bokförlaget, Järna
Antroposofi och meditation av Jörgen Smith, Antroposfiska Bokförlaget, Stockholm 1991
Skolningsväg och livspraxis av Jörgen Smith, Antroposofiska Bokförlaget, Stockholm 1994
Meditation och Kristusupplevelse av Jörgen Smith, Antroposofiska Bokförlaget, bokförlaget, Stockholm 1996
Själshygieniska övningar av Jackie Swartz, Vidarklinikens vänner, Järna