Christhild Ritter
Vad är Antroposofi och Läkepedagogik?
Vi kan inte se våra tankar eller vad vi tänker. Först när vi förverkligar våra
tankar och idéer kan vi se dem. Exempelvis: när jag tänker att jag skall göra en stol ser ingen min
tanke. Det är det en osynlig verksamhet som försigår i mitt huvud. Men när jag tar en bit trä och
gör stolen blir den synlig. Alla våra tankar, idéer, visioner och ideal tillhör en
osynlig värld och verklighet. Först när de materialiseras och får fysisk form och gestalt blir de
synliga och konkreta.
Vi lever således i två världar. Vi lever i världen av tankar, ideer,
visioner och ideal som tillhör en osynlig värld och som vi kan kalla för den
andliga världen. Och vi lever i den påtagliga fysiska och materiella världen med berg, skogar
och dalar, hus, bilar och människor. Dit hör allt det som vi ser och upplever med våra sinnen och
som vi kan kalla för sinnevärlden.
Den materiella världen, sinnevärlden hjälper oss naturvetenskapen och tekniken att utforska,
utveckla och förstå. Men den andra, den andliga osynliga världen måste utforskas med andra
medel.
Rudolf Steiner (1861-1925), hör till de första i vår tid som tog sig an
uppgiften att utforska denna andliga värld. Han använde sig av samma metodik och exakthet som
naturvetenskapen använder för att utforska sinnevärlden. Och denna metod kallade han
för andevetenskap eller antroposofi.
Metoden bygger på att vid sidan av de ”yttre” sinnesorganen (ögon, öron, smak och
känsel osv), som man använder i sinnevärlden utveckla ”inre” sinnesorgan med vilka man kan ”se” i
det fördolda. Även tänkandet (som ju är en del av denna osynliga värld) måste skolas, så att det
får en inre stadga, ordning och struktur. Det krävs för att man skall kunna tolka det
man ser i den andliga världen. Se närmare Rudolf Steiners böcker ”Andlig skolning” och ”Frihetens
filosofi”. Med hjälp av sitt skolade tänkande och sina utvecklade inre sinnesorgan kan man
forska i den andliga världen.
Antroposofi är således en kunskaps- och forskningsväg. Genom antroposofin
kan man forska och få kunskap om den del av vår verklighet som vi inte kan se med våra vanliga
ögon, men väl förnimma och se resultaten av i vårt dagliga liv. Antroposofin ger således en
helhetsbild som omfattar både den osynliga, andliga sidan i tillvaron, och den
fysiska materiella sidan, samt hur de samverkar. Denna helhetssyn ligger till grund för alla
antroposofiska verksamheter som waldorfpedagogik, läkepedagogik, antroposofisk medicin, biodynamisk
odling mfl.
Den antroposofiska människokunskapen visar bland annat att varje människa har en osynlig
andlig kärna - ett jag. Jagupplevelsen har ingenting med den fysiskt -materiella världen att göra
utan är en helt inre andlig upplevelse och erfarenhet. Denna andliga kärna, vårt jag drar till sig
en kropp när det stiger ner till jorden och går genom födelsens port och föds
till människa. När människan sedan dör lämnar jaget kroppen och går genom dödens port
tillbaka till sin värld igen - den osynliga andliga världen. Jaget befinner sig i ett ständigt
kretslopp mellan livet på jorden och livet i den andliga världen.
När jaget inkarnerar på jorden för det med sig erfarenheter, färdigheter och
uppgifter från sina tidigare liv på jorden och från livet i den andliga världen. Med detta bagage
föds jaget till jorden för att leva sitt liv och fullfölja sina uppgifter och sitt öde.
När människan fyllt sin uppgift och gjort allt hon föresatt sig att göra lämnar jaget jorden med
sina nyvunna erfarenheter, förvärvade färdigheter men även med de nya svårigheter och problem
som skapats under denna tid. I den andliga världen bearbetar det sedan sina erfarenheter och
sitt öde tillsamman med stjärneväsen och andliga väsen. Tillsammans med dem lägger det upp
mål och riktlinjer för nästa inkarnation på jorden.
Varje människa har sitt karma och sitt öde och varje människa har sin helt
speciella uppgift och mening i just det här jordelivet. Det som varje människa har med sig ner till
jorden och det hon möter som händelser, människor, uppgifter, problem och svårigheter är hennes
eget självvalda öde, som hon behöver för att utvecklas. Alla erfarenheter på jorden är till
för att hjälpa jaget vidare i sin utveckling och strävan att bli en hel och sann människa.
Jaget kan aldrig dö, bli sjukt eller stört. Sjukdom störningar och död finns bara
inom det fysiskt - materiella på jorden. Jaget är av ren andlig kvalitet och tillhör den
andliga världen. I den andliga världen finns inte sjukdom, störningar och död utan bara liv och
vara. Döden uppstår när jaget lämnar den fysiska kroppen för att återgå till sin värld.
Kroppen faller då sönder och återgår till sitt element varifrån den kommit - jorden.
De psykiska och fysiska sjukdomarna och störningarna har sin grund i en obalans
mellan det själsligt -andliga och det fysiskt -materiella i människan. Avgörande är hur jaget
lyckas stiga in i och förbinda sig med sin fysiska kropp. Varje människa står inför det
problemet, men för det mesta lyckas vi något så när förbinda det själsligt -andliga i oss med det
fysiskt -kroppsliga. Lyckas man inte och jaget, det själsligt -andliga förbinder sig
med och genomstrålar den fysiska kroppen för starkt, uppstår en typ av störning som kallas för den
hysteriska sjukdomsbilden. Har jaget och det själsligt -andliga däremot svårt att förbinda
sig med sin kropp, lyckas det inte riktigt erövra den och bemästra den utan fastnar i den,
uppstår en annan typ av störning som kallas för den epileptiska sjukdomsbilden. Se närmare Rudolf
Steiner bok ”Läkepedagogiska kursen”.
Den antroposofiska läkepedagogikens uppgift är för det första att försöka se barnet som
ett själsligt -andligt väsen, en individ med en ”frisk individuell kärna”. Denna individ har
sin helt speciella uppgift och sitt helt eget specifika öde i denna inkarnation på jorden. Det
andra är att försöka iaktta och studera barnet så noga och ingående att man lär sig se
utvecklingsstörningens orsak: har jaget förbundit sig för djupt med det fysiska och skjutit
igenom kroppen och blivit gränslöst eller har det inte lyckats tränga igenom den utan fastnat i
kroppen.
Vår uppgift som vårdare, lärare och terapeut är att försöka förstå barnets
situation och öde och försöka hjälpa barnet att hantera och bearbeta sitt handikapp samt att bära
sitt öde på ett människovärdigt sätt.
Text: Christhild Ritter