Christhild Ritter
Vad är Antroposofi och Läkepedagogik?
Vi kan inte se våra tankar eller vad vi tänker. Först när vi
förverkligar våra tankar och idéer kan vi se dem. Exempelvis: när jag
tänker att jag skall göra en stol ser ingen min tanke. Det är det en osynlig verksamhet
som försigår i mitt huvud. Men när jag tar en bit trä och gör stolen
blir den synlig. Alla våra tankar, idéer, visioner och ideal tillhör en osynlig
värld och verklighet. Först när de materialiseras och får fysisk form och gestalt
blir de synliga och konkreta.
Vi lever således i två världar. Vi lever i världen av
tankar, ideer, visioner och ideal som tillhör en osynlig värld och som vi kan
kalla för den andliga världen. Och vi lever i den påtagliga fysiska och
materiella världen med berg, skogar och dalar, hus, bilar och människor. Dit hör allt
det som vi ser och upplever med våra sinnen och som vi kan kalla för
sinnevärlden.
Den materiella världen, sinnevärlden hjälper oss naturvetenskapen och tekniken att
utforska, utveckla och förstå. Men den andra, den andliga osynliga världen måste
utforskas med andra medel.
Rudolf Steiner (1861-1925), hör till de första i vår tid som tog
sig an uppgiften att utforska denna andliga värld. Han använde sig av samma metodik och
exakthet som naturvetenskapen använder för att utforska sinnevärlden. Och denna
metod kallade han för andevetenskap eller antroposofi.
Metoden bygger på att vid sidan av de ”yttre” sinnesorganen
(ögon, öron, smak och känsel osv), som man använder i sinnevärlden utveckla
”inre” sinnesorgan med vilka man kan ”se” i det fördolda. Även
tänkandet (som ju är en del av denna osynliga värld) måste skolas, så att
det får en inre stadga, ordning och struktur. Det krävs för att man skall
kunna tolka det man ser i den andliga världen. Se närmare Rudolf Steiners böcker
”Andlig skolning” och ”Frihetens filosofi”. Med hjälp av sitt
skolade tänkande och sina utvecklade inre sinnesorgan kan man forska i den andliga
världen.
Antroposofi är således en kunskaps- och forskningsväg. Genom
antroposofin kan man forska och få kunskap om den del av vår verklighet som vi inte kan se
med våra vanliga ögon, men väl förnimma och se resultaten av i vårt dagliga
liv. Antroposofin ger således en helhetsbild som omfattar både den osynliga,
andliga sidan i tillvaron, och den fysiska materiella sidan, samt hur de samverkar. Denna
helhetssyn ligger till grund för alla antroposofiska verksamheter som waldorfpedagogik,
läkepedagogik, antroposofisk medicin, biodynamisk odling mfl.
Den antroposofiska människokunskapen visar bland annat att varje människa har en
osynlig andlig kärna - ett jag. Jagupplevelsen har ingenting med den fysiskt -materiella
världen att göra utan är en helt inre andlig upplevelse och erfarenhet. Denna andliga
kärna, vårt jag drar till sig en kropp när det stiger ner till jorden och
går genom födelsens port och föds till människa. När
människan sedan dör lämnar jaget kroppen och går genom dödens port tillbaka
till sin värld igen - den osynliga andliga världen. Jaget befinner sig i ett ständigt
kretslopp mellan livet på jorden och livet i den andliga världen.
När jaget inkarnerar på jorden för det med sig erfarenheter,
färdigheter och uppgifter från sina tidigare liv på jorden och från livet i den
andliga världen. Med detta bagage föds jaget till jorden för att leva sitt liv och
fullfölja sina uppgifter och sitt öde. När människan fyllt sin uppgift och
gjort allt hon föresatt sig att göra lämnar jaget jorden med sina nyvunna erfarenheter,
förvärvade färdigheter men även med de nya svårigheter och problem som
skapats under denna tid. I den andliga världen bearbetar det sedan sina erfarenheter och
sitt öde tillsamman med stjärneväsen och andliga väsen. Tillsammans med dem
lägger det upp mål och riktlinjer för nästa inkarnation på
jorden.
Varje människa har sitt karma och sitt öde och varje människa har sin
helt speciella uppgift och mening i just det här jordelivet. Det som varje människa har med
sig ner till jorden och det hon möter som händelser, människor, uppgifter, problem och
svårigheter är hennes eget självvalda öde, som hon behöver för att
utvecklas. Alla erfarenheter på jorden är till för att hjälpa jaget vidare i sin
utveckling och strävan att bli en hel och sann människa.
Jaget kan aldrig dö, bli sjukt eller stört. Sjukdom störningar och
död finns bara inom det fysiskt - materiella på jorden. Jaget är av ren andlig
kvalitet och tillhör den andliga världen. I den andliga världen finns inte sjukdom,
störningar och död utan bara liv och vara. Döden uppstår när jaget
lämnar den fysiska kroppen för att återgå till sin värld. Kroppen faller
då sönder och återgår till sitt element varifrån den kommit -
jorden.
De psykiska och fysiska sjukdomarna och störningarna har sin grund i en obalans
mellan det själsligt -andliga och det fysiskt -materiella i människan. Avgörande är
hur jaget lyckas stiga in i och förbinda sig med sin fysiska kropp. Varje
människa står inför det problemet, men för det mesta lyckas vi något
så när förbinda det själsligt -andliga i oss med det fysiskt -kroppsliga. Lyckas
man inte och jaget, det själsligt -andliga förbinder sig med och
genomstrålar den fysiska kroppen för starkt, uppstår en typ av störning som
kallas för den hysteriska sjukdomsbilden. Har jaget och det själsligt -andliga däremot
svårt att förbinda sig med sin kropp, lyckas det inte riktigt erövra den och
bemästra den utan fastnar i den, uppstår en annan typ av störning som kallas
för den epileptiska sjukdomsbilden. Se närmare Rudolf Steiner bok ”Läkepedagogiska
kursen”.
Den antroposofiska läkepedagogikens uppgift är för det första att
försöka se barnet som ett själsligt -andligt väsen, en individ med en ”frisk
individuell kärna”. Denna individ har sin helt speciella uppgift och sitt helt eget
specifika öde i denna inkarnation på jorden. Det andra är att försöka iaktta
och studera barnet så noga och ingående att man lär sig se utvecklingsstörningens
orsak: har jaget förbundit sig för djupt med det fysiska och skjutit igenom kroppen och
blivit gränslöst eller har det inte lyckats tränga igenom den utan fastnat i
kroppen.
Vår uppgift som vårdare, lärare och terapeut är att
försöka förstå barnets situation och öde och försöka hjälpa
barnet att hantera och bearbeta sitt handikapp samt att bära sitt öde på ett
människovärdigt sätt.
Text: Christhild Ritter