Bokens innehåll

Förord

Kapitel 1
"Blick för det levande"

Kapitel 2

"En översinnlig verklighet"

Kapitel 3
"Människans inre konstitution"

Kapitel 4

"Det meditativa övandet"

Kapitel 5

"Det moraliska övandet"

Kapitel 6

"Tanke, känsla, vilja"

Kapitel 7

"Andlig forskning - en möjlighet"

Kapitel 8

"Skilda epoker, skilda övningsvägar"

Kapitel 9
"Antroposofin som kulturimpuls — en efterskrift "

Studiehandledning


Litteratur

Studiehandledning

Studiecirkeln bygger på idén om nära samarbete i den lilla gruppen. Cirkeldeltagarnas varierande bakgrund, ålder och livserfarenhet utgör en särskild tillgång i denna studieform.
Det är viktigt att förbereda sig för sammankomsterna genom att läsa in det aktuella studiematerialet - och att sedan aktivt delta i samtalen!
Studiehandledningen är avsedd att vara till hjälp i studiearbetet. Men uppläggning och indelning i sammankomster skall givetvis uppfattas som ett förslag.
Det står givetvis varje studiecirkel fritt att arbeta efter egna förutsättningar och behov.
Använd gärna Studiehandledningen! Men känn er inte alltför bundna och beroende av den. Hoppa vid behov över diskussionspunkter och komplettera med egna. Det är mycket viktigt att deltagarnas egna erfarenheter kommer fram.
Studiehandledningen ger exempel på frågeställningar som kan diskuteras.


Bidragsbestämmelser

Till studiecirkelverksamheten utgår bidrag från stat, landsting och kommun. Det är viktigt att bidragsbestämmelserna noga följs. Starta därför ingen cirkel utan att först kontakta något av studieförbunden.
Bidragsbestämmelserna i sammandrag:

• En cirkel skall omfatta minst 20 studietimmar. En studietimme skall omfatta minst 45 minuter.
• Varje sammankomst får innefatta högst 3 studietimmar.
• En studiecirkel får ha högst en sammankomst per dag och högst två sammankomster per studievecka.
• En cirkel måste arbeta under minst 4 veckor.
• Antalet deltagare i en cirkel får vara högst 20 (ledaren inräknad). Minst 5 av deltagarna måste vara närvarande varje studietimma (ledaren inräknad).
• Som deltagare räknas person, som fyllt eller under det kalenderår cirkeln startar fyller 14 år.


Kurslitteratur

Den antroposofiska kunskapsvägen utgör det grundmaterial som alla cirkeldeltagare skall ha. Någon annan litteratur krävs inte.
Studieboken är upplagd som en sammanhängande helhet. Den är indelad i åtta kapitel.
Cirkeln kan besluta att ägna en sammankomst åt varje kapitel, men har naturligtvis också möjlighet att reducera antalet sammankomster till sju genom att hoppa över något avsnitt eller ”slå ihop” ett par kapitel vid något studietillfälle.
I litteraturlistan lämnas anvisningar på ytterligare läsning för den som önskar fördjupa sina kunskaper inom något eller några av de områden som grundboken behandlar.


Handledare
Den som åtar sig att vara handledare behöver inte nödvändigtvis ha större förkunskaper än de andra deltagarna. Den viktigaste uppgiften är att vara sammanhållande, att leda diskussionerna och att överhuvudtaget ge så mycket stimulans som möjligt. Om deltagarna så önskar, kan man naturligtvis turas om med ledarskapet.
Det kan vara till stor hjälp att tillkalla en 'expert', d.v.s. i det här fallet någon person som har egen erfarenhet av arbetet vid någon antroposofisk institution och framför allt av den antroposofiska skolningsvägen.
En fackman får enligt reglerna anlitas i högst två timmar för varje hel tiotimmarsperiod av studietiden. En cirkel på tjugo timmar kan således anlita fackman i fyra timmar.
Det är klokt att vända sig till vederbörande i god tid för att avtala om hans eller hennes medverkan - medarbetare vid antroposofiska institutioner exempelvis brukar ofta ha sina almanackor välfyllda!


Första sammankomsten
• Det kan vara till god hjälp för det kommande arbetet i cirkeln, ifall deltagarna inledningsvis berättar vad de hoppas uppnå genom cirkelarbetet, vad som fört dem dit, och vilka erfarenheter eller förhandskunskaper de besitter på det område som kursen avhandlar.
Tillräckligt med tid bör anslås till denna inledande presentationsrunda, så att deltagarna lär känna varandra.
• Därefter kan det vara lämpligt att gemensamt gå igenom studiehandledningen, att diskutera och besluta om kursens målsättning, arbetsformer, antal sammankomster, eventuell expertmedverkan, etc.
• Det kan vara mycket värdefullt om någon deltagare vill åta sig att göra ett referat av någon skrift eller bok — exempelvis av Steiner — vid någon av de följande sammankomsterna, som en komplettering och fördjupning av det som skildras i grundboken.
• Den första sammankomsten kan, om man så vill, avslutas med högläsning och efterföljande diskussion av bokens förord - och i mån av tid eventuellt även av efterskriften.


Gemensamt för följande sammankomster

• Någon av deltagarna gör en kort sammanfattning av föregående sammankomst.
• Obesvarade frågor från föregående sammankomst tas upp.
• Dagens avsnitt presenteras av cirkelledaren eller någon deltagare som åtagit sig uppgiften.
• I början av varje sammankomst kan det vara praktiskt att välja ut de problemställningar, som gruppen finner mest angelägna att diskutera.
• Gör om möjligt en kort utvärdering av sammankomstens resultat innan ni skiljs åt.
• Orientera slutligen kortfattat om nästföljande sammankomst.


Andra sammankomsten

Avsnitt: BLICK FÖR DET LEVANDE
Det här kapitlet vill ge några aspekter på den 'goetheanistiska' naturuppfattningen och försöka placera in den i ett historiskt sammanhang.
Ett utmärkt sätt att komma in i Goethes iakttagelsemetod är att studera olika exempel på bladmetamorfoser. Tag om möjligt med krukväxter, någon snittblomma, planschverk etc. till
sammankomsten.
En rad slående exempel finns i Jochen Bockemühls 'Erschei-
nungsformen des Ätherischen' (Verlag Freies Geistesleben, Stuttgart 1977). Det kan också rekommenderas att studera illustrationer och texter i Goethes 'Växternas metamorfos' (Kosmos Förlag,
Falköping 1959).
Också i djurvärlden finns metamorfoser, men av helt annat slag. Jämför exempelvis käkben, skallformer, extremiteter hos olika djurarter och hos människan! En intressant artikel av Walter Liebendörfer, känd biologilärare i Kristofferskolan i Stockholm, finns i tidskriften 'PÅ VÄG mot en ny pedagogik' nr l 1968. Artikeln heter 'Är individualiteten möjlig?' Den handlar om evolutionen och jämför bland annat olika biologiska 'stamträd' med varandra. En av illustrationerna är en metamorfosserie med fram-fötter hos olika djurarter jämförda med den mänskliga handen.

Diskutera:
• Vad menar egentligen Goethe då han säger, att han vill 'förbli bland fenomenen'? Är inte hans 'urplanta' ett utmärkt exempel på en 'hypotes', en rent teoretisk konstruktion?
Det kan vara till hjälp att diskutera frågan i anknytning till 'Goethes Färglära', Kosmos Förlag, Stockholm 1977. Kommentarerna till färgläran är skrivna av Pehr Sällström, docent i fysik vid Stockholms universitet, och innehåller många synpunkter som illustrerar problemet!
• Skulle man i analogi med 'urplantan' kunna tänka sig ett 'urdjur' eller en 'urmänniska' ? Om inte, varför?
• Innebär Goethes naturuppfattning att han och hans efterföljare så att säga på en 'bakväg' smugglar in den gamla läran om organismernas ändamålsenlighet?
• Kan man hålla med om att de kristallisationsbilder som ingår bland illustrationerna visar så stor överensstämmelse att man kan tala om en speciell 'rödbetstyp' eller 'havretyp' ?
Om ett exemplar av 'Gestaltkräfte des Lebendigen' finns till hands, kan man välja också andra kristallisationsbilder som har gjorts på basis av andra växtsafter och som illustrerar samma problem.
• Har någon av de närvarande erfarenhet av potentierade mediciner och deras verkningar?
• Kan de nya tendenser inom den moderna naturforskningen, som påtalas i slutet av kapitlet, utvecklas till en inflytelserik vetenskaplig riktning eller rör det sig bara om tillfälliga och övergående fenomen?
• Är det sant, att Goethes naturuppfattning kan beskrivas som en 'brygga5 till antroposofin? Eller är det i själva verket så att Steiner och hans efterföljare har använt Goethe som ett slags 'visitkort5 och i hans verk tolkat in idéer och strävanden som han egentligen själv stod främmande för?


Tredje sammankomsten

Avsnitt: EN ÖVERSINNLIG VERKLIGHET
I det här kapitlet går vi in på ett område där meningarna kan vara högst delade. Det är till hjälp om deltagarna kan öva upp en 'fenomenologisk' hållning i den meningen, att man avstår från alltför snabba omdömen.

Några exempel på frågor att ta upp
:
• Finns det någon av deltagarna, som av egen erfarenhet eller genom hörsägen vet något om den typ av upplevelser som skildras av Moodys patienter (exempelvis om personer som varseblivit sitt 'livspanorama') ?
Finns inte den möjligheten, att personer som hört talas om sådana upplevelser velat 'göra sig intressanta' och lärt sig vilka företeelser de skall skildra för att bli tagna på allvar av Moody och andra forskare? Om det skulle förhålla sig så, vad säger i så fall detta om de andra berättelsernas sanningsvärde?
• I kapitlet antas, att det som Moodys patienter upplevt bland annat är det 'eteriska kraftfältet', och att de krafter som här kallas 'eteriska' även finns i växt- och djurvärlden och är identiska med de 'gestaltbildande krafter' som beskrevs i förra kapitlet.
Är detta en generalisering? Kan det möjligen röra sig om
krafter av sinsemellan helt olika slag? 196
• Kan man överhuvudtaget tänka sig helt andra tolkningar av de beskrivna 'utomkroppsliga' erfarenheterna än de som skildrats i boken? Är det tänkbart att det i själva verket trots allt rör sig om hallucinatoriska erfarenheter, som framkallas av rent fysiska funktioner?
• Finns det någon av deltagarna som är orienterad om viktigare teorier i den moderna hjärnforskningen? I så fall, existerar det några rön (utöver de erfarenheter som redovisats av Holger Hydén i den citerade DN-artikeln), som talar för existensen av rent materiella 'minnesspår'?
• Vilka konsekvenser skulle det få för naturforskarnas människouppfattning, ifall de fenomen, som beskrivs av Moodys och andra forskares patienter visar sig välbestyrkta och faktiskt måste uppfattas som 'översinnliga' upplevelser?
• Är det för övrigt sant, att den gängse naturvetenskapliga världsuppfattningen kan beskrivas som 'materialistisk' ? Är det inte så att exempelvis den moderna atomfysiken i själva verket har övergivit alla klassiska föreställningar om en 'solid' materia och öppnat perspektiv som går i riktning mot en mer 'andlig' världsbild än tidigare ?
Några böcker att rådfråga i ämnet: 'Vid kunskapens gränser' av Victor F Weisskopf, Prisma, Stockholm 1964. 'Atomer och människor' av Hannes Alfvén, Kooperativa förbundets bokförlag, Stockholm 1950. 'Atomfysik och mänskligt vetande' av Niels Bohr, Aldus, Stockholm 1959.
Litteraturen kring dessa frågor är för övrigt oerhört omfattande.


Fjärde sammankomsten

Avsnitt: MÄNNISKANS INRE KONSTITUTION
I det här kapitlet vidgas perspektivet. Skildringen är inte koncentrerad till det eteriska kraftfältet utan försöker ur några aspekter skildra hela den mänskliga konstitutionen som den beskrivs i den antroposofiska litteraturen.
Därmed kommer framställningen in på områden, som av en del människor betraktas som mer eller mindre suspekta. Många anser det som höjden av vidskepelse att tala om något sådant som
en "astralkropp".
Läsaren kanske lägger märke till, att kapitlet försöker hålla sig till fenomen och erfarenheter, som kan beskrivas på ett sakligt och begripligt sätt, men kan säkert ändå ha många skäl att betvivla det som påstås.

Diskutera:
• Bland de mer eller mindre skeptiska frågor, som kan aktualiseras, märks till exempel ett par spörsmål som gäller Steiner. Varför åberopas han ständigt? Har han någon särställning bland människor som haft översinnliga erfarenheter?
• En annan grupp frågor gäller kanske förmågan att varsebli översinnliga verkligheter. Varför har 9 vanliga" människor i regel inte sådana upplevelser? Kan sådana upplevelser vara något att eftersträva? Är det inte något som sunda människor har en instinktiv motvilja mot?
• Har någon av deltagarna haft liknande erfarenheter, som exempelvis Lindbergh eller Jung, eller eventuellt hört talas om jämförliga upplevelser?
• Har någon av deltagarna gjort sådana erfarenheter med djur eller växter, som kan illustrera det som skildras i kapitlet?
• Har någon av deltagarna haft drömmar som förefaller ge bekräftelse på de beskrivningar som ges, eller som tycks motsäga skildringarna och rimligen bör tolkas på ett helt annat vis ?
Beträffande drömmar kan det emellertid vara klokt att inte förlora sig i alltför vidlyftiga betraktelser, eftersom ämnet är nästan outtömligt. Det kanske kan vara klokt, att i huvudsak inskränka diskussionen till sådana drömmar som kan antas ha med människans hälsotillstånd att göra.
198
En annan "konkret" frågeställning är den, ifall det finns erfarenheter som bekräftar - eller motsäger - påståendet att vi drömmer under stora delar av natten.
• Finns det någon av deltagarna som känner till intressanta vetenskapliga forskningsrön på de områden som behandlas, och som ger anledning att hålla med författaren eller också ger anledning till opposition?


Femte sammankomsten

Avsnitt: DET MEDITATIVA ÖVANDET
Vi kommer nu in på ett ämne, som blir en röd tråd genom nästan alla de följande kapitlen, nämligen den antroposofiska övningsvägen.
Det kan från början sägas, att den skildring som ges i boken visserligen är relativt utförlig, men att ämnet är outtömligt, och att det finns många viktiga problem som av utrymmesskäl inte har kunnat behandlas.
Det kan därför varmt rekommenderas att komplettera framställningen genom att läsa Rudolf Steiners ”Hur uppnår man kunskap om de högre världarna?” eller något annat av hans grundläggande verk.

Problemställningar:
• Kan man tillämpa antroposofiska meditationsövningar även om man är tveksam beträffande riktigheten i det antroposofiska synsättet?
”Föreskriver” Steiner vilka känsloupplevelser, som övningarna bör leda fram till? Bör inte detta överlämnas åt den människa som genomför övningen?
• Vad skall en människa göra som är så trött eller stressad att hon faktiskt inte orkar genomföra några övningar?
• Kan man meditera om man är sjuk ?
Upplysningsvis kan nämnas, att Sleiner avråder från att genomföra meditationsövningar om man har feber. Den som försöker meditera när han har feber, kan faktiskt lägga märke till att det då är oerhört svårt.
• Eftersom många människor i vår tid har egen erfarenhet av olika övningsvägar, brukar en av de första frågorna på området lyda så här: 'Kan man inte bedriva olika typer av övningar jämsides med varandra ?'
Den frågan brukar särskilt ofta ställas av människor, som sysslar med yogaövningar eller yogainspirerade övningar.
Jag har försökt koncentrera alla frågeställningar som gäller yoga och antroposofi till kapitlet 'Skilda epoker, skilda övningsvägar'. Men redan nu kan ett grundfaktum framhävas.
Övningar av 'mantrisk' karaktär (mantras är oftast korta stavelser eller formler, i regel hämtade från det indiska kulturområdet) ingår inte i den antroposofiska övningsvägen. Där används bara sådana övningar som kan genomskådas på ett begreppsmässigt sätt.
Skillnaden mellan 'mantras' och den typ av övningar, som rekommenderas av Steiner, är djupare än man vid första ögonkastet kanske skulle kunna tro. Det kan alltså inte utan vidare anbefallas, att tillämpa dessa två olika typer av övningar samtidigt.
Jag har själv träffat ett par personer, som har gjort det, och som kommit till den övertygelsen, att det faktiskt rör sig om två olika 'livshållningar', som inte utan vidare går att förena.


Sjätte sammankomsten

Avsnitt: DET MORALISKA ÖVANDET
Det här kapitlet är, enligt min mening, på sätt och vis det viktigaste i hela boken. De problem som avhandlas berör människan och hennes livsvanor på ett sätt som är mycket direkt, och kan därför upplevas som mycket 'känsliga'.
Jag har därför försökt formulera några frågor av nästan provokativ karaktär, som kanske anmäler sig och som skulle behöva ventileras.
• Måste man vara något slags helgon (eller näst därintill) för att kunna genomföra den antroposofiska övningsvägen ?
• Är den verkligen något för alldeles 'vanliga, syndiga' människor?
Hur syndig 'får' man vara och ändå genomföra de övningar som rekommenderas av Steiner?
• Hur mycket i de här sex övningarna praktiseras egentligen av antroposoferna själva?
• Även om det sägs, att det som eftersträvas inte är någon asketism, är det inte ändå just det antroposoferna försöker 'smuggla in' i sin övningsväg?
• Finns det människor, som försöker praktisera den antroposofiska övningsvägen i många år men ändå inte når några som helst resultat i form av översinnliga upplevelser eller andra viktigare förändringar?
• Vad händer om man inte kan genomföra några meditationer och
och moraliska övningar men ändå har behov av att studera antroposofisk litteratur?
• Hur förhåller sig antroposofin till de tio budorden i bibeln och till andra moralregler i olika religioner?
• Varför är just de sex 'bredvidövningarna' så viktiga? Finns det inte andra övningar som skulle vara viktigare?


Sjunde sammankomsten

Avsnitt: TANKE, KÄNSLA, VILJA
Den som läser det här kapitlet kanske mycket snart fastnar för en grundfråga: Varför just tanke, känsla och vilja? Varför inte nämna
andra själsförmågor som minnet, instinkter, begär o.s. v.? Men såvitt jag förstår, hör faktiskt minnet ihop med det som här kallats 'tanke' - och instinkter, begär etc. med det mycket vittomfattande fält som viljelivet utgör.
Tar man begreppen tanke, känsla och vilja i en mycket vid mening, kan man nog säga att alla våra själsförmågor faktiskt inryms i de tre områdena. Kan läsaren hålla med om det?
En annan viktig fråga av grundläggande karaktär, som kan aktualiseras, är naturligtvis den, ifall universitetsforskare som åberopas (Lundquist och Giese) menar detsamma som Steiner när de använder dessa tre begrepp. I stora drag förefaller det vara så - men läsaren kanske tänker annorlunda.

Några andra diskussionsfrågor:
• Har Steiners sätt att samordna tanken med nervsystemet, känslan med de rytmiska förloppen och viljelivet med ämnes-omsättningsprocesserna tagits på allvar av andra forskare, eller rör det sig här om ett av de många inslag i antroposofin, som icke brukar accepteras inom de gängse vetenskaperna?
• Finns det någon av deltagarna som känner till något liknande fall som 'Evas tre ansiktena eller någon situation som kan jämföras med Capesius' upplevelse i Steiners mysteriedrama?
• Är de 'luciferiska' och de 'ahrimanska' väsenheterna att betrakta som 'onda'? Finns begreppen 'ont' och 'gott' inom antroposofin?
Ledtråd: Frågan finns behandlad bland annat i boken 'Vetenskapen om det fördolda', där Steiner framhåller, att dessa väsen har utvecklats i ett annat 'tempo', och på ett annat sätt än de väsen som tagit del i den 'normala' världsevolutionen, och detta är förklaringen till deras oerhörda ensidighet. I den mån de verkar på områden där denna ensidighet får verkningar som är skadliga för människan, finns det skäl att tala om 'onda makter'. Men vi måste alltid komma ihåg, att Lucifer och Ahriman har egenskaper som gör dem nödvändiga för hela världsutvecklingen.
• Varför menar antroposoferna att en 'guru' är något otidsenligt?
Skall man inte vara tacksam för att det finns människor som vill och kan påta sig den svåra rollen att vägleda andra i deras andliga övande?


Åttonde sammankomsten

Avsnitt: ANDLIG FORSKNING- EN MÖJLIGHET
Det här kapitlet vill visa, att en andlig forskning faktiskt är möjlig, och uppfyller rimliga anspråk på det vi är vana att kalla vetenskaplighet.
En av de många invändningar som kan resas är den, att den möjligheten i praktiken tycks finnas till bara för människor som når fram till de former av kunskap, som kallas inspiration och intuition, d.v.s. till mycket höga 'stadier' på den antroposofiska skolningsvägen.
Ett viktigt krav som gäller inom den gängse forskningen, nämligen att rönen skall vara reproducerbara, skulle alltså inte vara uppfyllt. Men framställningen vill visa att den kunskapsform som kallas 'imaginativ' visserligen inte ger några objektiva insikter om innebörden i de olika översinnliga fenomen som upplevs, men att den i alla fall ger visshet på en central punkt: sådana fenomen existerar och kan inte bortförklaras som någon form av hallucinationer eller dylikt.
Det är också ett faktum, att en av Steiners verkligt konkreta utsagor har fått bekräftelse genom ganska många vittnesbörd, nämligen att människor, som kommer i ett kroppsfritt tillstånd, ofta upplever sitt 'livspanorama'.
• I anslutning till det här kapitlet, kan det lämpa sig att grundligt diskutera igenom en grundfråga som skymtat redan tidigare i studieplanen, och som vid det här laget säkert är välbekant för läsaren:
Är inte antroposofin från början till slut ett enda stort exempel på total auktoritetstro och slavisk underkastelse under Steiner?
Hur kan man Överhuvudtaget våga tala om vetenskap i ett sådant sammanhang?
• Utöver denna grundfråga- som nog är intressant för alla läsare - kan det finnas en hel rad problem, som är givande att ta upp för deltagare utan speciellt intresse för "kunskapsteoretiska" frågor, exempelvis:
Är det sant att människor kan nå fram till någon form av översinnlig kunskap genom att nyttja droger av olika slag, eller är de upplevelser, som kommer till stånd på sådana vägar, alltid hallucinatoriska?
• Hur mycket i de imaginationer som skildrats av exempelvis den heliga Birgitta och av andra medeltida helgon och mystiker, har varit rent 'subjektiva' inslag? Och i vilken mån kan deras upplevelser sägas ha förmedlat något slag av objektiva andliga insikter?
• Vad kan det bero på att somliga 'skådare' i vår egen tid ibland har helt 'rätt' och ibland tar helt miste i sina utsagor?
Finns det några parapsykologiska forskare, som har lyckats ge en inblick i vad som verkligen utspelas då 'utomsinnlig varseblivning' (ESP) äger rum?
• För personer, som är intresserade av frågor om kunskapsteori och dylikt kan exempelvis följande problem vara givande att ta upp:
Finns någon släktskap mellan Steiners sätt att skildra begreppen och den uppfattning om begreppens natur, som företräddes av en riktning inom den medeltida skolastiska filosofin, nämligen den s.k. realismen med Thomas ab Aquino som sin främste representant?
Finns det några nutida filosofer med en uppfattning om tänkandet som är besläktad med Steiners?
Om alla imaginationer är subjektiva, varför skulle då inte själva upplevelsen av ett 'kroppsfritt' medvetenhetstillstånd kunna vara subjektiv?
Kan inte 'livspanoramat' uppfattas och beskrivas som en hallucinatorisk upplevelse?
• Finns det överhuvudtaget någon som helst chans att det synsätt som företräds inom antroposofin någonsin kan accepteras som "vetenskapliga inom den gängse forskningens värld?


Nionde sammankomsten

Avsnitt: SKILDA EPOKER, SKILDA ÖVNINGSVÄGAR
Det här kapitlet är ett försök att placera in den antroposofiska övningsvägen i sitt 'riktiga' historiska sammanhang. Framställningen vill visa, att den svarar mot viktiga krav som i vår tid måste ställas på en övnings väg för moderna människor.
Men måste inte det synsättet uppfattas som en form av förhävelse ?
• Med vilken rätt kan man säga, att andra övnings vägar än antroposofin, till exempel alla de som företräds inom olika yogaskolor eller är yogainspirerade, är mindre värdefulla eller mindre lämpliga för moderna människor?
Hur kan man överhuvudtaget veta eller våga uttala något om yogaskolning i olika former ifall man inte själv har praktiserat den?
Finns det inte många personer, som har praktiserat en yoga-inspirerad övningsväg (till exempel transcendental meditation) och har funnit att den passar utmärkt väl för moderna människor? Ledtråd: den som påstår det sistnämnda borde nog lämpligen avkrävas mycket konkreta exempel på vad han menar.
Kan man lita på att det som beskrivs i 'Når jeg ser din himmel' verkligen är självupplevt? Eller har författarinnan möjligen velat skildra sina erfarenheter som mer påtagliga eller dramatiska än de i själva verket har varit?
• Finns det inte andra övningsvägar - exempelvis inom zenbuddhismen - som är lämpade för människor i vår tid och som varken är inspirerade av Rudolf Steiner eller av yoga?
En del material som belyser bland annat den moderna zenbuddhismen finns samlat i 'Meditation och mystik', en antologi av Hans Hof och Wilfrid Stinissen, Verbum, Karlskrona 1972).
• Hur förhåller sig den jesuitiska skolningsvägen till antroposofin?
• Hur förhåller sig riktningar som Divine Light Mission, Hu-meditation, olika rosencreutzerskolor med flera till yoga och till antroposofin?
• Hur förhåller sig Emanuel Swedenborgs läror till antroposofin?
• Varför undviks termen 'ockultism' i den här boken, när det är uppenbart att antroposofin faktiskt är en form av ockultism (vilket för övrigt Steiner har uttalat i många olika sammanhang) ? Är det bara för att låtsas som om antroposofin är 'finare' än andra former av ockultism?
• Kan man inte bli världsfrånvänd också genom att gå den antroposofiska övningsvägen?
• Är inte skillnaden mellan antroposofin och andra 'ockulta' riktningar huvudsakligen den, att antroposoferna är mer intellektualistiska och har förmått omge sin skolningsväg och hela sin lära med ett slags skimmer av klarhet och vetenskaplighet?
• Finns det inte andra och sundare former av antroposofi än de som företräds i den här boken? Kan man inte - exempelvis -ersätta meditation och moraliskt övande med olika konstnärliga verksamheter?
• En del av de frågor som ställs här ovan har avsiktligt fått en provokativ formulering. Men det finns också samtalsämnen av annan typ att ta upp i anslutning till det här kapitlet, exempelvis följande:
I sin beskrivning av de förutsättningar, som behövs för att utbilda den sexbladiga lotusblomman, anger Steiner att den som vill 'väcka' detta inre organ måste ha nått fram till ett utvecklingsstadium där 'askes' inte längre är nödvändig, där den inre disciplinen inte längre upplevs som plågsam.
Diskutera frågan i vilken mån någon form av 'askes' kan
vara absolut nödvändig för den som bedriver en yogaskolning av traditionell typ.
• I sin skildring av de verkningar, som kan åstadkommas genom att väcka kundalinikrätten, anger Steiner, att denna 'strålar utåt i den omgivande andliga världen och gör den andligt synlig liksom solljuset utifrån faller på föremålen och gör dem fysiskt synliga'.
I Woods' beskrivning av Kundalini anges, att den genom sin 'förmälning' med Shivakraften får 'motta det andliga solljuset'. Om man har dessa två uppgifter i bakgrunden, vad innebär det då när Bodil Mogensen enligt skildringen i romanen väcker kundalinikraften och i samma ögonblick får visionen av en 'svart, taggig sol'?

 


Till litteraturförteckning>>