Antroposofi.info/kultur

I december 1911 fick Steiner en rad frågor från en kvinnlig medarbetare som trodde att rytmisk gymnastik eller någon form av danskonst kunde vara en tänkbar yrkesväg för hennes sextonåriga dotter. Det skulle vara möjligt att utarbeta en helt ny rörelsekonst, där det översinnliga hos människan kunde komma till uttryck. Ur de anvisningar som flickan erhöll växte ”ljud-eurytmin” fram. De första anvisningar för ”ton-eurytmin” började ges år 1915.
_{(Frans Karlgren "Den antroposofiska rörelsen" 1985)}

Rörelsekonsten, som av alla konstarter har det ädlaste instrumentet till sitt förfogande, människan själv.
Äldre tiders tempeldanser och andra rituella danser uppenbarade människans förhållande till gudomliga och kosmiska sammanhang. Genom tiderna möter vi i dansen ända fram till baletten, den moderna fria dansen och andra moderna yttringar av rörelse, ett språk i rörelse, som talar om människans förhållande till sig själv och till världen.

I början av 1900 talet, då så många konstnärer upplevde att de stod inför en ny epok i mänsklighetens utveckling, en epok som Arnold Schönberg och Wassily Kandinsky och många andra kallade ”den nya andlighetens epok” och som de menade med nödvändighet måste följa efter en materialistiskt orienterad tid, söker även en rad dansare nya vägar.
_{(Från förord till ”Eurytmi som synligt språk” av Arne Klingborg Och Göran Krantz 1984)}

Det diskuteras nu om eurytmin i dag kan kallas för dans. Uttalanden i frågan av Rudolf Steiner (bl.a. i ”Eurytmi som synligt språk”) måste sättas i sina historiska sammanhang. Dansbegreppet har vidgats och kan inte jämföras med begreppet ifrån början av 1900-talet. Se artikel ”I början fanns eurytmi, eurytmik och eukinetik…”