Artikel publicerad i Forum för Antroposofi, nr 1 2008:

Sverige förbereder odling av GMO, trots att varken odlare eller konsumenter vill ha det

Motståndet mot GMO-produkter är fortfarande starkt i Europa. Därför lobbar det amerikanska kemiföretaget Monsanto för att EU skall öppna upp för genmanipulerade livsmedelstillsatser som exempelvis majsmjöl och man förhandlar om att importera GMO-produkter avsedda för andra ändamål än föda, till exempel potatis för framställning av ”papper” och som foder. EUs vetenskapliga råd menar att man inte kan utesluta att produkterna på grund av detta inte kan dyka upp i livsmedel.

Redan nu importeras GMO-producerat djurfoder till Sverige. När vi äter griskött får vi därför indirekt i oss GMO utan att det står något om detta på förpackningen. De största svinproducenterna i Sverige använder idag GM-soja från främst Brasilien. Kött, mjölk eller ägg från djur som ätit genmodifierat foder behöver nämligen inte genteknikmärkas.  

Strategin är kristallklar. Det är bara en tidsfråga innan svenska spannmålsproducenter och andra odlare får odlingstillstånd för GMO-grödor. Potatis är redan klar för odling i Sverige kommande säsong.

Låt dem hållas, kan man tycka, vi har ju det ekologiska och biodynamiska jordbruket istället. Biodynamiker kommer i alla fall inte att genmanipulera sina växter, det är då ett som är säkert!

Men det är nu som det blir riktigt komplicerat. Vi träffar därför Lasse Hellander, verksamhetsledare på Biodynamiska föreningen för att få rätsida på frågeställningarna. Han är helt uppdaterad i frågan, eftersom Biodynamiska föreningen är remissinstans i det jordbrukspolitiska spelet och Lasse och hans kollegor står bakom en rad remissvar till Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och jordbruksministern.

Och det är värre än vi befarat. Det visar sig nämligen att man redan är i full färd med att förbereda införandet av ”genmodifierade grödor” i Sverige. Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet har därför nu skickat ut förslag till föreskrifter om försiktighetsåtgärder och ansvarsfrågor vid odling av GMO. Det hela är i full gång.

Men försiktighetsåtgärder och ansvarsfrågor, vad menas?

Så här är det. Som alla växter sprider även GMO-grödor pollen med vind och insekter. Man har till exempel hittat GMO-pollen i honung eftersom bin sprider pollen från GMO-fält till vanliga grödor. Därför måste man ha säkerhetsavstånd mellan odlingsformerna! Ja ni läste rätt. Säkerhetsavstånd – man börjar röra sig med begrepp som associerar till kärnkraftsindustri och krigszoner. Jordbruksverkets förslag är ett säkerhetsavstånd på hundra meter. Men Biodynamiska föreningen hävdar att man måste ha en minst trettio gånger så bred zon, nämligen tre kilometer för t ex raps, eftersom bina rör sig så långt.

Mardrömsscenariot är att ett ekologiskt/biodynamiskt fält blir smittat (kontaminerat) av GMO-pollen. Då får inte de ekologiska grödorna längre klassificeras som ekologiska eftersom nolltolerans gäller för inblandning av GMO. Vem står då ansvarig? Och vilket ansvar kommer att utkrävas – böter? Hur mycket? Och hur länge är marken kontaminerad av GMO? Hur länge dröjer det innan den ekologiske bonden kan odla rent ekologiskt igen?

Lasse märker en tydlig tendens hos etablissemanget att bagatellisera dessa problem.
– SLU (Statens lantbruksuniversitet) är positiva till GMO samtidigt som de är emot ekologisk odling. Försök med GMO pågår inom SLU medan man drar ner på anslagen för ekologiskt/biodynamiskt.

I sitt remissvar påpekar Biodynamiska föreningen att om utredningen Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor följs, kommer ekologisk produktion inom Sverige på sikt att helt slås ut. Flertalet rapporter från andra länder som odlar GMO visar på okontrollerad och oönskad spridning, korsningar och överföring av resistens. Det senaste är att resistensen ”hoppar över” till de skadeinsekter man ville bekämpa med genmanipulationen. Och så är man tillbaka på ruta ett.

– Nya, i många fall giftiga, organismer kommer att uppstå när korsningar av GMO-grödor uppstår fritt i naturen. I laboratorier sållas dessa arter bort, i fält kan de inte kontrolleras. Vem är då ansvarig?

I Sverige och EU finns samtidigt en strävan att utöka den ekologiska produktionen. Tillåts GMO för odling hotas möjligheten till en framtida utökning. Mark som tidigare odlats med GMO-grödor samt kontaminerade områden kring GMO-odlingar är oanvändbar för ekologisk produktion.

– Hur ska en GMO-smittad ekologisk/biodynamisk gård saneras? Vem betalar åtgärder och inkomstbortfall? Hur ska GMO-grödorna utrotas? Ska åkrarna behandlas med andra kemikalier, starkare än de som GMO-grödan är resistent emot, frågar sig Lasse. Och kemikalier som är förbjudna inom ekologisk odling!

Biodynamiska föreningen föreslår därför att GMO-odlaren i förväg måste utreda och kartlägga spridningsrisker och andra odlingar i omgivningarna. Och stå för de kostnader detta innebär, liksom plikt att informera grannodlarna.

De skadedrabbade borde inte på något sätt lida ekonomisk skada. Men enligt utredningen kommer hela ansvaret att vila på de skadelidande. Detta är inte acceptabelt, menar Biodynamiska föreningen. Ansvaret ska ligga på den som odlar GMO-grödor. Den odlare som utsatts för GMO-smitta måste dessutom få professionell hjälp för att genomföra nödvändiga undersökningar och kontroller.

– Vi vill att GMO skall förbjudas i Sverige. Det är svårt att bestämma ansvar, bevisbörda, ersättning och skador på odlingar och i naturen. Det blir en jätteapparat. Går man ändå in på detta föreslår vi att en ersättningsfond bildas där rimliga ersättningar utbetalas till drabbade odlare. EU och svenska staten borde här ha betalningsansvaret.

Helt orimliga situationer har uppstått som följd av bristen på tydliga ansvarsregler. I USA och Kanada pågår ett stort antal rättsprocesser där odlingar oavsiktligt kontaminerats. Det förekommer fall där odlare som fått fält oavsiktligt smittade av GMO krävs på licensavgifter av GMO-företaget för att de utnyttjar deras patent!

Viktigt att komma ihåg när vi nu står inne i denna härva av gigantiska proportioner är att orsaken till hela problemet med GMO inte utgår från en efterfrågan hos konsumenterna. Allmänheten är inte skyldig, det är GMO-företagen som av lönsamhetsskäl driver frågan. GMO är uteslutande en kommersiell idé. Det finns inget behov av GMO sett från ett konsumentperspektiv.

I november tillsändes jordbruksminister Eskil Erlandsson en gemensam skrivelse om ett utvecklat stöd för ekologisk produktion och en restriktiv hållning till införandet av GMO i Sverige. Den var undertecknad av Naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner, Sveriges Konsumenter i samverkan, Framtidsjorden, Greenpeace, Sveriges konsumenter och Biodynamiska föreningen – sammanlagt närmare femtio organisationer och föreningar.

Genmodifierade produkter är redan en skrämmande verklighet. Enligt Livsmedelsverket räcker det att ett genmodifierat livsmedel blir godkänt i ett land för att det skall bli godkänt i hela EU. Men produkten måste då märkas så att detta är tydligt för konsumenten. De grödor där genmodifiering är vanligast förekommande är soja, majs, raps, bomull och ris.

Biodynamiska föreningen med Lasse och hans kollegor Moa Larsson Sundgren och Kersti Andersson arbetar så gott det går. Men reagerar myndigheterna på era skrivelser? Det verkar inte så, menar Lasse.

– Vi skriver, sen struntar de i våra remissvar. Man kan läsa i remissvaren till Jordbruksverket att vissa organisationer vill hemligstämpla listorna över vilka bönder som odlar GM-grödor. Likaså att man ska minimera säkerhetsavstånden. Samtidigt som företagen som Monsanto, Bayer och BASF (det senaste äger ca 35% av det forna svenska växtförädlingsföretaget Weibulls), lobbar man intensivt för att stoppa alla andra grödor som är fördelaktiga att odlas av ekologer och biodynamiker. Det är mycket skrämmande, men få känner till den verksamheten. Vi återkommer med aktioner i denna fråga under året, säger Lasse.

Vad kan vi göra för att hjälpa till?
– Bli medlemmar i Biodynamiska föreningen! Vi behöver fler medlemmar för att kunna påverka.

Text: Johannes Ljungquist, Forum för Antroposofi nr 1, 2008.