Vad styr organismen?
En timme har han fått på sig, norrmannen Trond Skaftnesmo. En timme till att utreda vad det är som styr organsimen. Vad det är som får ett maskrosfrö att bli just en maskros och inte en lilja. Vad det är som får ett hönsägg att bli just en höna och inte en hök.
Väldigt många tror sig veta svaret. De svarar utan närmare eftertanke snabbt DNA.
Tre stora bokstäver. DNA, eller deoxi-ribo-nuklein-syra som det även kallas. Det måste
ju finnas en orsak till allt. Ett svar. En byggplan till organismen. DNA! Hur skulle det vara
annars?
Varifrån får DNA sin information
Miljön inverkar och styr organsimen, tror många. Trond Skaftnesmo tror dock inte att det
är miljön som får hönsägget att bli just en höna.
Efter 100 år av forskning har man inte kommit på hur DNA blir till, säger han. Nio,
nästan tio, av tio tror att vetenskapen vet det. Att vetenskapen vet hur DNA instruerar ägget
att bli en höna. Trond kan hålla med om det till viss del, men inte fullt ut. Visst, medger
han, man kan visa steg för steg hur det går till från DNA till organism. Men, man vet
inte var DNA får sin information ifrån.
Protein: byggmaterial till organism
Trond säger mycket tydligt att han inte är ute efter att håna eller nedvärdera
vetenskapen utan har all respekt för den. Den är nödvändig. Men man vet inte allt.
Man vet inte vad det är som gör att DNA kan göra att till exempel vissa får en
fast örsnibb och andra en sladdrig. Varför vissa kan göra konster med tungan och andra
inte.
Hur blir organismen den organism den är? Det vet man inte fullt ut.
För flera år sedan upptäckte man cellkärnan och i den hittade man koder. Koder
på proteiner. Vad nu? Man ville ju ha koderna till organismen. Det är som om du skulle leta
efter bygginstruktionerna till ett hus och det enda du hittar är bygginstruktioner till
byggmaterialet.
Ett problem uppstår. Vetenskapsmännen löser problemet med förklaringen att
proteinerna är byggmaterialet i organismen. Och det är ju bygmaterialet som bygger huset.
Proteinet som bygger organismen. Ett djur består till 70 procent av proteiner. Så koderna
man hittade var på ett sätt koderna till organismen.
Trond Skaftnesmo har översatt ett citat till sin egen husmetafor. Organismen är huset,
proteinet är byggmaterialet och cellen är rummet. Egenskapen i de olika rummen är
bestämd av det byggmaterial de innehåller. Byggmaterialet bestämmer hur rummen ska
byggas upp och avgör hur huset ska se ut. Detta gäller även ditt hus!
Ändring i kokboken
Molekylärbiologins centrala dogm har blivit uppbyggnaden att DNA via RNA ger protein. Det har man
trott länge. Så när man på senare tid upptäckte att 60 procent av våra
gener blir redigerade, blev det kortslutning hos vissa. Det måste ju nämligen betyda att det
går från DNA till RNA till Protein och sedan en redigering tillbaka till RNA och DNA. Detta
skeende förklarar Trond med en metafor. En kokboks metafor. Tänk dig att DNA motsvarar en
kokbok. Proteinet en kaka. När du lagat kakan upptäcker du att det var för lite salt i
degen. Du går tillbaka till kokboken och ändrar lite i receptet. En förändring har
alltså skett i kokboken nu. En förändring i DNA. En redigering.
Nittioåtta procent apa
Trond lägger en lista på overheaden och knäpper på. Listan visar en forskning som
presenterades 2001 efter att man proklamerat att man hade kartlagt människans hela arvsmassa ett
halvår tidigare. Listan består av olika siffror och procenttal. Många siffror
fladdrar bara förbi men en siffra fastnar jag speciellt för. Nittioåtta procent
står det. Nittioåtta procent av våra funktionella gener är identiska med
schimpansen. Nittioåtta procent!!! Det är mycket. Jag är ju nästan en apa. Du
med.
En annan siffra som dyker upp är siffran för hur många funktionella gener vi har. Det
är trettio till fyrtiotusen. Dessa trettio till fyrtiotusen gener tillverkar i sin tur tio
gånger så många proteiner.
Siffran över våra gener ändras dock hela tiden och är nu nere vid tjugo till
tjugofemtusen. Majs har dubbelt så många gener som människan.
Organism självstyre
Vad det är som styr organismen, huvudfrågeställningen till dagens
föreläsning, vet man fortfarande inte svaret på. Inte enligt Trond i alla fall. Han
tycker också att frågan ofta verkar förväntas ha ett svar där organismen
är en sak och det som styr organismen en annan. Tänk om det är samma instans! Organismen
kanske styr sig själv! Det gäller nämligen att se saken från alla håll och
kanter. Vara öppen för allt innan man vet. Innan man bestämmer sig. Vrida och vända
på kristallen. Putsa och gnugga. Inte förrän den är helt ren och blank och du kan
se din egen spegelbild i den, placera dig själv i din åsikt, inte förrän då
kan du säga att du vet.
Text: Sofia
Zetterqvist