Antroposofi.info/utbildning

Vad styr organismen?

En timme har han fått på sig, norrmannen Trond Skaftnesmo. En timme till att utreda vad det är som styr organsimen. Vad det är som får ett maskrosfrö att bli just en maskros och inte en lilja. Vad det är som får ett hönsägg att bli just en höna och inte en hök.

Väldigt många tror sig veta svaret. De svarar utan närmare eftertanke snabbt DNA. Tre stora bokstäver. DNA, eller deoxi-ribo-nuklein-syra som det även kallas. Det måste ju finnas en orsak till allt. Ett svar. En byggplan till organismen. DNA! Hur skulle det vara annars?

Varifrån får DNA sin information
Miljön inverkar och styr organsimen, tror många. Trond Skaftnesmo tror dock inte att det är miljön som får hönsägget att bli just en höna.
Efter 100 år av forskning har man inte kommit på hur DNA blir till, säger han. Nio, nästan tio, av tio tror att vetenskapen vet det. Att vetenskapen vet hur DNA instruerar ägget att bli en höna. Trond kan hålla med om det till viss del, men inte fullt ut. Visst, medger han, man kan visa steg för steg hur det går till från DNA till organism. Men, man vet inte var DNA får sin information ifrån.

Protein: byggmaterial till organism
Trond säger mycket tydligt att han inte är ute efter att håna eller nedvärdera vetenskapen utan har all respekt för den. Den är nödvändig. Men man vet inte allt. Man vet inte vad det är som gör att DNA kan göra att till exempel vissa får en fast örsnibb och andra en sladdrig. Varför vissa kan göra konster med tungan och andra inte.
Hur blir organismen den organism den är? Det vet man inte fullt ut.
För flera år sedan upptäckte man cellkärnan och i den hittade man koder. Koder på proteiner. Vad nu? Man ville ju ha koderna till organismen. Det är som om du skulle leta efter bygginstruktionerna till ett hus och det enda du hittar är bygginstruktioner till byggmaterialet.
Ett problem uppstår. Vetenskapsmännen löser problemet med förklaringen att proteinerna är byggmaterialet i organismen. Och det är ju bygmaterialet som bygger huset. Proteinet som bygger organismen. Ett djur består till 70 procent av proteiner. Så koderna man hittade var på ett sätt koderna till organismen.
Trond Skaftnesmo har översatt ett citat till sin egen husmetafor. Organismen är huset, proteinet är byggmaterialet och cellen är rummet. Egenskapen i de olika rummen är bestämd av det byggmaterial de innehåller. Byggmaterialet bestämmer hur rummen ska byggas upp och avgör hur huset ska se ut. Detta gäller även ditt hus!

Ändring i kokboken
Molekylärbiologins centrala dogm har blivit uppbyggnaden att DNA via RNA ger protein. Det har man trott länge. Så när man på senare tid upptäckte att 60 procent av våra gener blir redigerade, blev det kortslutning hos vissa. Det måste ju nämligen betyda att det går från DNA till RNA till Protein och sedan en redigering tillbaka till RNA och DNA. Detta skeende förklarar Trond med en metafor. En kokboks metafor. Tänk dig att DNA motsvarar en kokbok. Proteinet en kaka. När du lagat kakan upptäcker du att det var för lite salt i degen. Du går tillbaka till kokboken och ändrar lite i receptet. En förändring har alltså skett i kokboken nu. En förändring i DNA. En redigering.

Nittioåtta procent apa
Trond lägger en lista på overheaden och knäpper på. Listan visar en forskning som presenterades 2001 efter att man proklamerat att man hade kartlagt människans hela arvsmassa ett halvår tidigare. Listan består av olika siffror och procenttal. Många siffror fladdrar bara förbi men en siffra fastnar jag speciellt för. Nittioåtta procent står det. Nittioåtta procent av våra funktionella gener är identiska med schimpansen. Nittioåtta procent!!! Det är mycket. Jag är ju nästan en apa. Du med.
En annan siffra som dyker upp är siffran för hur många funktionella gener vi har. Det är trettio till fyrtiotusen. Dessa trettio till fyrtiotusen gener tillverkar i sin tur tio gånger så många proteiner.
Siffran över våra gener ändras dock hela tiden och är nu nere vid tjugo till tjugofemtusen. Majs har dubbelt så många gener som människan.

Organism självstyre
Vad det är som styr organismen, huvudfrågeställningen till dagens föreläsning, vet man fortfarande inte svaret på. Inte enligt Trond i alla fall. Han tycker också att frågan ofta verkar förväntas ha ett svar där organismen är en sak och det som styr organismen en annan. Tänk om det är samma instans! Organismen kanske styr sig själv! Det gäller nämligen att se saken från alla håll och kanter. Vara öppen för allt innan man vet. Innan man bestämmer sig. Vrida och vända på kristallen. Putsa och gnugga. Inte förrän den är helt ren och blank och du kan se din egen spegelbild i den, placera dig själv i din åsikt, inte förrän då kan du säga att du vet.

Text: Sofia Zetterqvist, 2006.