För att göra formteckning krävs koncntration. Det krävs också en stark vilja, eller i alla fall en viljeansträngning. Att göra former på frihand på ett stort blankt papper är inte lätt.

Jag kommer själv ihåg hur det var på formteckningslektionerna. Stora, gulnade, knottriga pappren och klibbiga kritor i naturfärger. Varför kunde inte pappret vara vitt, slätt och litet? Och varför måste vi måla med sådana jobbiga, stora kritor? Varför kunde inte allt bara vara normalt?

Men som med det mesta inom waldorfpedagogiken finns det en tanke bakom. Det knottriga pappret och den klibbiga kritan ska ge motstånd. Det tar barnets viljekrafter i anspråk. Tjockleken på kritorna är anpassad till lågstadieelevens handmotorik. De dämpade färgerna är dämpade för att formen ska överspegla färgen. Inte tvärtom. Om man lever sig in i färgen istället för formen mister formtecknigen sin verkan.

Det hela ska göras långsamt och med rätt verktyg. Först ska formen ritas upp i luften. Flera gånger. Sedan svagt skissas på pappret, korrigeras lite grann och sedan med ett enda stadigt kritdrag ritas. Annars försvinner möjligheten att utvecklas under verksamhetsprocessens gång.

Årskurs 1

Livets första skoldag börjar waldorfeleverna med att gå fram till tavlan och rita en cirkel och ett rakt streck. Varför? Allt i världen består av det raka och det runda. Det raka får eleverna att samla sig, det runda är upplösande. Dessa motsatser finns även i människans olika medvetenhetstillstånd: vila och rörelse, sömn och vaka, liv och död. När barnen får byta mellan dessa två formprinciper i sina övningar, upprätthåller man ett levande förhållande till formteckningen.

I årskurs ett övar man också på enkla ornament som ett förstadium till bokstäverna. Man övar alltså först formteckning innan man börjar lära sig bokstäverna. Och först när man lärt sig bokstäverna lär man sig läsa.

Årskurs 2

Ornamenten avanceras lite grann. Den räta och den böjda linjen får fler variationer. Den blir kortare, längre, tjockare, smalare. Man gör symmetriska övningar kring den lodräta axeln och även symmetri med siffror och bokstäve samt några enkla metamorfoser.

Årskurs 3

Den slutna cirkeln avanceras ännu mer. Linjerna som tidigare aldrig korsats börjar nu göra det. I de två tidigare årskurserna har barnet gjort olika korsningsövningar med kroppen. Det utvecklar båda hjärnhalvorna.

Nu får de göra korsningsövningar även i formtecknigen. Det ska hjälpa dem i deras medvetande som vid nioårsåldern börjar bli starkare och starkare. Skärningspunkten gör så att barnet måste stanna upp, vakna och ta sikte på den fortsatta riktningen. Jaget upplevs och förstärks. Ornamenten utvecklas ytterligare och hjälper nu barnen i deras skrivstilsövningar. Skrivstil är någonting som man lär sig i trean.

Symmetriövningar kring den vågräta axeln eller ingen axel alls görs samt enkla knopar.

Årskurs 4

Formerna med linjer som korsas blir mer avancerade. I textilslöjd sys det korsstygn där övandet med korsningar får ännu mer utrymme.

Spegelbilder, asymmetri och metamorfoser görs. Huvudvikten ligger på öglor och knopar.

Årskurs 5

Ornament från de gamla kulturperioderna övas. Ornamentsformen väcker barnens medvetande eftersom det har både en rörelse framåt och en rörelse tillbaka vilket även tilltalar barnets rörelse- och jämviktssinne. Asymmetri och metamorfoser övas än mer.

Spiraler görs. Spiralen är en symbol för livet eftersom den symboliserar livet som pulserar mellan två polariteter. Den vänder sig inåt och strålar utåt.

Text: Sofia Zetterqvist , 2007.

_{Källa: Marja Dahlström "Från formen till jaget – ritandet som kraftkälla och terapi i waldorfpedagogiken", Kirjokanta Oy, 2003}