Hanna Karlsson tror man mobiliserar krafter och lär sig tänka kreativt i waldorfskolan
1998 gick hon ut skolan, då hade hon gått tre år i Tyskland på Freie Waldorfschule Uhlandshöhe i Stuttgart och därefter tio år i Finland på Rudolf Steinerskolan i Helsingfors. Sammanlagt tretton år i waldorfskola.
- I nian fick jag välja om jag ville byta till ett annat gymnasium men jag ville absolut
fortsätta eftersom jag trivdes och de flesta av mina vänner kom från skolan,
berättar Hanna.
Hanna ångrar absolut inte det valet.
- Jag är jättestolt över att ha gått på waldorfskola!
Mobiliserat krafter
Några motgångar på grund av att hon har gått i waldorfskola har inte Hanna
stött på. Snarare tvärtom.
- Däremot har jag nog behövt förklara mig en hel del, och också stött
på fördomar, berättar hon. Men med tiden lär man sig att handskas med dem,
speciellt när man märker att de här personerna inte vet så mycket annars
heller!
Det är inte mycket dåligt Hanna har att säga om waldorfskolan. Ingenting som beror
på själva pedagogiken i alla fall, utan i sådana fall om enstaka lärares
personligheter. Men så är det väl i alla skolor. Vissa lärare är bättre
än andra. En sak hon dock kan tycka är lite sämre är att man är så
”skyddad” alla åren i skolan. Sedan när man kommer ut märker man att
världen är mycket hårdare.
- Men å andra sidan, tillägger hon, har man fått mobilisera krafter, och det är
ju något positivt!
Saknar jämnåriga med intresse av antroposofi
Genom att gå waldorfskola tycker Hanna att man helt klart får ett mer kreativt
tänkande.
- Men det betyder inte att alla måste bli humflummare som gått waldorf, snarare är det
bra om jurister, matematiker, politiker osv. har gått via waldorfskolan.
Just nu jobbar Hanna och har ingen direkt kontakt med antroposofi eller waldorf men märker hur hon
mer och mer blir intresserad.
- Jag har så smått börjat läsa om antroposofi och skulle vilja lära mig mer,
berättar hon. Här i Finland saknar jag jämnåriga som sysslar med samma sak. Det
finns inte riktigt någon att diskutera med.
Om Hanna får barn skulle hon självklart låta dem gå i waldorfskola. Bland det
viktigaste med skolan tycker hon är bra lärare som lever i tiden.
Minoritetserfarenhet
Hanna tycker att waldorfskola är bra för att man får utvecklas i sin takt, pröva
sina vingar på ett mångsidigt och konstnärligt sätt. Dessutom måste alla
pröva på allt, vilket är bra.
- På sätt och vis blev jag nog också öppen för andra kulturer,
fortsätter hon. Kanske berodde det på att jag bott utomlands. Men vi reste även ganska
mycket med klassen. Så fick jag också känna på
”minoritetskänslan”. Gick man i waldorfskola var man alltid annorlunda. Det är
inte så roligt men ger samtidigt en viss lyhördhet och känslighet inför det som
är nytt och obekant, en viss nyfikenhet!
Om Hanna fick ändra på något i waldorfskolorna skulle hon vilja ha mer samarbete med
invandrarbarn! Och kanske är det något hon i framtiden tar tag i för Hanna skulle kunna
tänka sig att jobba inom waldorfrörelsen i framtiden.
- Min dröm är att kunna ge dessa tankegångar till barn och unga som inte automatiskt
har en möjlighet att gå i en waldorfskola.
Text: Sofia Zetterqvist