Marita Karlsson -waldorflärare i Finland
Marita Karlsson har jobbat som konstlärare i tolv år på Rudolf Steinerskolan i
Helsingfors. Hon kom i kontakt med antroposofi och waldorf för första gången när
hon var arton år.
- En klasskamrat läste Rudolf Steiners texter och jag blev intresserad, berättar Marita.
Då mina barn föddes blev det aktuellt med waldorfpedagogiken.
Varför Marita sedan valde att arbeta på en waldorfskola tror hon är en slump. Hon hade
studerat måleri och waldorfpedagogisk konst i Stuttgart men tänkte ändå bli fri
konstnär då hon återvände till Finland. Efter två veckor i Helsingfors
behövde Steinerskolan där en vikarie i konstämnen.
- Jag skulle stanna sex veckor men det blev tolv år!
Marita har en examen från Rudolf Steinerhögskolan i Stockholm, hon har gått reklam-
och konstutbildning samt jobbat många år som journalist på Hufvudstadsbladet i
Finland. Nu har hon slutat jobba på Rudolf Steinerskolan.
- Ja, nu frilansar jag bara som konstpedagog, säger Marita. Och som konstnär. Nu och då
skriver jag även om olika kulturämnen.
Konst och hantverk i balans med naturvetenskap och språk
Att snabbt med några meningar behöva förklara för någon vad som skiljer
waldorfskolor från andra skolor, är någonting som är ganska svårt men
också ganska vanligt. Marita håller med om att det är svårt, speciellt eftersom
hon aldrig har jobbat inom exempelvis grundskolan.
- Men några allmänna synpunkter kan jag nog ge, fortsätter hon. Pedagogerna tar
hänsyn till varje enskild elev och läroämnena är allmänbildande, man
väljer inte bort något. Konst- och hantverkskurserna har en seriös ställning i
skolan och skall vara i balans med de naturvetenskapliga och språken. Klassläraren
följer gruppen i åtta år och eleverna följs åt i tolv år utan
linjedelning.
Framtidsbetonad pedagogik
Marita ser ljust på waldorfpedagogikens framtid. Hon tror att skolformen har alla
möjligheter. Eftersom lärarkåren känner till barnets och den unga människans
utveckling kan pedagogiken stödja den unga människan i hennes känsloliv, tankeliv och
på så vis fungera terapeutiskt.
- Det här är kvaliteter som behövs i den alltmer tekniskt inriktade värld vi lever
i och som vi nu tillhör, säger hon. Det är en framtidsbetonad pedagogik där barnets
olika utvecklingsfaser står i centrum. Konst- och hantverk är i balans med de så
kallade läsämnena. Eleven får utvecklas i tolv år utan att för tidigt
behöva ta ställning till specialområden.
Behöver öppna sig mer mot världen
Marita tycker ändå att det finns vissa brister i waldorfskolorna. Att det finns ett
förytligande och förflackande av insikter i vad waldorfpedagogik kan vara.
Föräldrar, lärare, styrelser och direktioner är för bekväma för att
ta reda på saker på djupet, tycker hon. Det hjälper inte att kunna en metod, man
måste också veta hur undervisningen påverkar barnen och ungdomarna.
- Dessutom tycker jag att man skall kunna förklara varför man gör si och så
för föräldrar, skolmyndigheter etcetera.
Om Marita fick ändra på någonting inom waldorfrörelsen skulle hon vilja att
waldorfskolorna öppnade sig ännu mera mot världen.
- De ska öppna sig mer mot världen samtidigt som man plockar in moderna ämnen,
säger Marita. Men, med en ytterligare fördjupning av de typiska waldorfämnena. Vissa
skolor gör det redan, men långt ifrån alla.
Text: Sofia
Zetterqvist