Full fart på Summerfield Waldorf School & Farm i USA

Även om solen är stekhet, dofterna annorlunda och fågellätena inte alls bekanta känns det som hemma så fort vi tagit klivet in i klassrummet. Vi är på Summerfield Waldorf School & Farm i Kalifornien och även här är förstaklassarnas klassrum rosalaserat, morgonversen likadan och Franciskus-bilden på sin plats på väggen i tvåornas klassrum.

Summerfield Waldorf School & Farm grundades 1974 men flyttade först 1980 hit till Sonoma County knappt 10 mil norr om San Framncisco.
– I USA är det vanligt att man startar en skola först i en kyrkkällare eller i vardagsrummet hemma hos någon, berättar en av lärarna. Om sedan intresset växer köper man en byggnad och utvidgar verksamheten.

Platsen skolan idag befinner sig på hade tidigare varit en hästfarm. Så när man skulle bygga de nya skolhusen beslutade man att bygga dem i samma stil som hästfarmen. Sallie, admissions director på Summerfield, visar på lågstadiehuset som är byggt som en låg och lång huslänga och som därmed ska likna på stallet som tidigare stod där, och klassrummen motsvarar hästarnas boxar.
Längs med skolan går ett naturreservat, ett helt obrukat landområde som ger skolan ett väldigt rikt djurliv med vackra fåglar och fin natur.
Lekskolehusen har man medvetet placerat längst bort från klass etts klassrum.
– När man börjar skolan ska det märkas att det är någonting nytt man påbörjar. Även klass åttas klassrum ligger längst bort från niornas, förklarar Sallie.
Idag går det nästan 400 elever på Summerfield och de har runt 60 lärare.

Skolan består, som namnet så väl avslöjar, både av klassrum och bondgård. Gården är en certifierad biodynamisk gård och tillhör skolan och undervisningen. När föräldrarna köpte marken och skolan var deras vision att de som skulle gå på skolan skulle få erfara hur det är att växa upp på en gård. Idén var att gården skulle fungera som en förlängning av klassrummen.

När vi kommer till skolans trädgård håller tvåorna på att plocka av kornen från majskolvar. Kornen ska de sedan poppa till popcorn. En annan klass håller på och mata hönorna. Och i en hage betar två kor, den ena ska kalva om två veckor.
– Här finns även lamm, får, ankor och kaniner, berättar gårdsmästaren Perry där vi strosar omkring mellan rabatter och djurhagar. Kaninerna är till för att de små barnen i lekskolan ska ha några mindre djur att ta hand om. Kaniner är inte lika skrämmande som stora kor.

Vi vandrar ut mellan grönsaksland och potatisåker i en lång äppelallé med 45 olika äppelsorter. Vissa av grönsakerna som odlas på skolan säljs till föräldrar men Perry poängterar att skolans syfte med gården inte är att tjäna pengar.

I ett hörn av gården håller niorna just nu på med att göra en liten trädgård. I mitten ska det stå en vattentrappa och runtomkring kommer blommor att planteras ut, eleverna har själva designat mönstret de ska planteras i. De kommer även ha en liten bit med mosaikplattor. När jag och fotografen Sunniva har presenterat oss och berättat varifrån vi kommer ser de flesta i klassen frågande ut; de har aldrig hört ordet antroposofi förut och har ingen aning om vad det betyder. Förvånade blir vi, men kanske ska det tolkas som positivt och ett bevis på att waldorfskolan inte är någon skola om antroposofi för antroposofer som fördomarna så ofta lyder.
– Jag tycker att waldorfelever som gått alla åren på waldorfskola är annorlunda än andra ungdomar, berättar en flicka.
– Ja, de är så intresserade av sin omgivning, inflikar en annan.
– Ja, de är som en egen kategori, tillägger en tredje och summerar; Det finns liksom kvinnor och män, och sedan waldorfbarn.

I tvåornas klassrum är det aktivitet på hög nivå och jag tänker tyst att det här kommer bli en vild lektion. Men så går fröken fram till tavlan, spelar en sång på ett klangspel och med ens sitter alla barnen knäpptysta på sina stolar. Detta visar sig sedan vara början på en lektion fullproppad med sånger, ramsor, lekar och verser i högt tempo och med stor koncentration. Vi följer andäktigt med i vad som känns som en liten föreställning. Där övas det femmans tabell med rörelser och ramsor, räknetal skrivs upp och löses och sedan städar alla snabbt undan saker som ligger på fel plats i klassrummet. En flicka kommer för sent, hon hälsas varmt och vänligt, sedan läser fröken hennes medtagna lapp noggrant.
En och en ska de läsa upp en vers framme vid svarta tavlan. ”Prata högre, stå rakt”, rättar fröken och de får prova en gång till. Sedan plockas flöjtar fram ur sjävstickade, flerfärgade strumpor. Och efter det berättar fröken en saga. När rasten sedan tar sin början bryts lektionens fullständiga koncentration och disciplin och skolgårdens lekplats fylls med vilda lekar och springiga ben. Några lärare går runt och kollar att allt går rätt till men för det mesta låter de barnen vara. De får leka. Det är meningen!

Roland Baril som är samordnare för lågstadiet på Summerfield håller med om att disciplinen här är ganska stor. Han har även jobbat på en waldorfskola i New York och där var disciplinen inte alls lika stor.
– Men jag tror att det är till fördel för barnen med lite struktur under lektionerna, tillägger han.

I USA tillhör waldorfskolorna ett av de absolut största friskolesystemen. De är helt privata och drivs enbart med hjälp av skolavgifter från eleverna. Det gör att priset är ganska högt för den som vill gå i waldorfskola men det gör också att kollegiet slipper krav från regeringen på prov och betyg. Tillskillnad från Sverige där regeringen vill bestämma allt mer över waldorfskolornas läroplan är skolorna i USA helt fria.

I kanten av skolans stora gräsplan håller treorna just nu på och bygger huset som varje tredjeklass enligt waldorfpedagogiken ska bygga. De här treornas hus byggs på enbart återvunnet material: lera, träd från skogen och här och var ska glasflaskor byggas in som när solen sedan skiner kommer att ge ett vackert ljus.
– Sättet vi bygger på kallas Cordwood och är ett populärt byggnadssätt inom ekologiskt husbygge, förklarar arkitekten av huset. Han har byggt liknande hus förut.

I en annan dunge
på skolområdet övas det cirkuskonster. Två tjejer gör smidiga konster på en hög trapets och uppför ett rep klättrar en annan med viga kliv. En pojke som går i femteklass försöker balansera på en boll samtidigt som han trär en rockring över sitt huvud. Han berättar att de tränar för skolans egna Cirkus Waldissima. Alla som vill får vara med och träna, det är frivilligt och de tränar efter skoltid. En gång om året sätter de upp en stor cirkusföreställning. Det är full aktivitet på skolan just nu. Borta i ett stort tält står en högstadieklass och smider över glödande eld, en annan gör lerhuvuden och en tredje klass  är ute på fältet med gårdsmästaren Perry.

– Mamma kan vi ta med den här hem? en kille kommer bärande på en träklump.
Barnen som går i Kindergarden verkar trivas i den vackra trädgården med sandlådor, gungor och ett gigantiskt klätterträd. De vill inte alls gå hem från sin lekskola där både leksaker, träd och vackra färger pryder insidan av huset.
– Jag vill leka, konstaterar en flicka i sandlådan och hugger tag i spaden för att skyffla bort lite sand.
– Men börjar du inte bli lite hungrig snart?! försöker mamman hopplöst.
En annan har gett upp sina övertalningsförsök och börjar istället dra sin flicka hem genom gräset.

Varje dag lagas det biodynamisk, vegetarisk lunch direkt på skolan som eleverna mot en liten summa får avnjuta. Inte sällan är grönsakerna odlade i skolans trädgård. Idag serveras det couscousröra med humus, yoghurtsås och en ordentlig sallad. Vi bjuds på lunch i gröngräset och två lärare blir helt till sig när de får höra att vi kommer i från Järna.
– Det händer så mycket där hela tiden! En av våra elever ska gå på det nya YIP-programmet som ska starta i höst.
Tidigare har en mamma berättat för oss hur hon tycker allt är så uttänkt i Järna. Från minsta staty i hagen till vackra handmålade skyltar – till och med på toaletterna.

Text: Sofia Zetterqvist, april 2008