Majdagarna 2003 - Söndag 1 juni

KARMAS HERRE OCH MÄNNISKANS FRIA VILJA I VÄRLDEN IDAG

föredrag av Bjarne Edberg

EURYTMISK UPPTAKT

Kristi Himmelfärdsdagarna betyder sedan 2OOO år för människorna att Kristus försvinner ifrån jorden. Först genom Antroposofien har detta förändrats. I Kristensamfundets handling heter det: ”Han är Herre över himmelskrafterna på jorden.” De gamla föreställningar har blockerat människan att uppleva vem Kristus är..

Solkarmat i det egna ödet finns beskrivit i ”Hur uppnår man kunskap om de högre världar” av Rudolf Steiner. Det är bara det att han aldrig har skrivit en bok med denna titel. I den tyska originaltiteln heter det inte ”om” utan ”de högre världarnas kunskap”.

Som alltså omfattar de högre världarna som är här på jorden! Himmelskrafterna vill förverkliga sig här på jorden. Det är dramatiken mellan mån- och solkarma. Månen: det som är till. Sol: det som i frihet kan bli till, möjligheten.

Under evolutionen. I skapelseimpulsen, fanns solkrafterna i det som var FÖRE INNAN var Ordet, och Ordet var….Det är det som är verksamt i skapelsen, det som föregår allting. När det är till är det månens område. Innan det har blivit till är det solen.

Vi har bare föreställningar som är färdiga. Vi  stiger ut ur det levande när vi bildar dom. I ”Frihetens Filosofi” heter det:”  Vi kan bara vara medveten om det tänkande som har varit”. Invigning är att träda in genom denna dödens/födelsens port. Alltså tillbaka till det skapande när det ännu inte hade blivit till, ännu inte var. Man kan studera 6OOO antroposofiska föredrag, när man inte kommer in i aktivitet där man själv återskapar är det till ingen nytta. Vi måste tränga in i det som var INNAN.

Bilderna i Kalevala-spelet från Marjatta här om dagen lämnade oss fria. Vi såg en björk, en stam med händer som den kunde göra Eurytmi med. Mellan veden och barken är kambium. Där är det INNAN det är bark, INNAN det är ved. Varje år avsetts därifrån ett skikt åt varje håll..

När jag nu har lagt den här grunden skall jag se på Kristi återkomst i det eteriska som Rudolf Steiner talade om. Han talar igen och igen om Karmas Herre. I det Gamla Testamentets tid ville den andliga världen sända in den mänskliga individualiteten. Människans moralitet skulle utvecklas. Moses lagar var som en god mor för ett spädbarn. Moralitet förhåller sig till lagen som barnet till modern: hon tar hand om allt, barnet gör inget. Det var det första stadiet av det lilla väsensledens utveckling.

Det andra stadiet, att lära sig tala, kommer när Evangelierna skrivs. Kristi väsen i ord. Det lilla väsensledet lever nu med Kristi väsen i ord. Barnet talar men förstår ännu inte orden. Begreppen, tanken finns ännu inte. 2OOO år där talet finns men ännu inte begreppen. Begreppen kommer först med antroposofien. Inte våra andevetenskapliga föreställningar utan levande andevetenskap. – Moraliteten blir självständig, fri. Frihetens Filosofi. Det är en slags tidströskel. Kristusverksamheten kan förstås. Inte bara i ett icke-begripande talande, som förvisso har varit nödvändigt.

Fromheten, Evangeliernas liv har haft oerhört betydelse. Men inte så att det individuella jagets frihet har varit poängen. Nu är det däremot så. Men det sker i individuella ödesskeenden. Inte för alla samtidigt.

Fram till för en kort tid sedan stod Moses vid övergången till den astrala världen, 3 dagar efter döden, (det gäller för de människor som har varit förbunden med den Kristna strömmen). Där visade han dom deras karmiska konto, som skulle utjämnas till varje öre. Idag på bakgrund av det individuella ödet och den individuella andliga strävan träder Kristus in istället. Han gör inte som Moses. Han står redan direkt vid dödsporten. Och Han håller inte upp några konton. Utan människan själv gör klart för sig: var står jag? Vad vill jag? Vad fattas? Karma övergår i den enskilda människans ansvarstagande. – Frihetens Filosofi är verklighet.

I medvetenhetssjälens tidsålder, i Mikaeltiden, efter att den mörka tiden har tagit slut, börjar det att människan kan ta ansvar. För att friheten skall vara verklighet och inte bara på låtsas, får den andliga världen inte ha några som helst planer på att gripa in även om det går snett. Då blir det viktigt för oss att våra begrepp om Karma blir tydliga!  De får inte vara deterministiska, fatalistiska, så att allt ändå är karmiskt bestämt. Vi kan aldrig skylla på att något var Karma. Hos Augustinus var det fortfarande deterministiska begrepp. Han gav upp förtroendet till människans frihet. Gud är det som bestämmer. Lagen är omutlig. Herren är rättvis. Öga för öga, tand för tand. Hela Kristi budskap är dock att Fadern är kärleksfull och nåderik, inte mäter eller räknar. Fadern är inte månguden. Jahvé passar ganska bra in på månväsendet.     I Jackys föredrag igår nämndes att huvudets tänkande måste utvecklas till att bli hjärtats tänkande. Vad är skillnaden?

Huvudet hävdar sig. Vi har hellre rätt än att det vi säger är sant. Det är det som är syndafallet. Den här driften av egoism är så lika stark som självbevarelsedriften. ”Mina ståndpunkter är ju jag”. Det är vår jagupplevelse: summan av våra föreställningar.

Paulus säger: ”Inte jag utan Kristus i mig”. Det är just det här. Jaget som lever i huvudet, föreställningar, är egoism i tänkandet. Kärlek till sanningen uppstår när sanningen blir viktigare än min prestige, mina föreställningar. Tänkandet har då börjat att röra sig mot hjärtat. Man måste intressera sig även för ”dumma” människors åsikter. Vad menar dom egentligen? Finns det ett korn av sanning i det som denna ”idiot” säger? Då är det något som för mig in i nya moraliska ordningar. Det aktuella problemet i medvetenhetstidsåldern är egoism i tänkandet. ”Vilja att vilja ha rätt” är allvarligare än egoism i viljelivet, i känslolivet. Motståndarmakterna har tagit tag i medvetenhetssjälens människa och skapat ideologier. Fruktansvärda konventioner skapades under 1900-talet. Månslagget är vårt huvudsakliga problem.

Man kan dock inte hävda att det bara skall finnas kambium. Men fritt verkande solkrafter kan bara komma in i mänskligheten genom fria människor. Ekonomin kommer att kollapsa. Det som ligger i månverkligheten är praktiskt taget slut. Att släppa in solkrafter är vår uppgift. Då uppenbarar sig människan som Guds barn.

Utvecklingen har ägd rum så att Karma inte är lag längre, inte är bundet.  Det fanns en tid av byteshandel utan pengar. Ett komplicerad beroende mellan människor tills man införde guldet, pengar, solen. Det kunde bytas mot allt annat, var en universalvara. Kristus som Karmas herre har fått loss oss ifrån lagarna. Min nästa ÄR vem som helst. Det spelar ingen roll mot VEM jag gör det goda. Det finns bara punkt och periferi, inget annat. Individualitet och globallitet. Det är den nya verkligheten. Denna stiger vi in i när vi släpper våra antroposofiska  besserwisser-föreställningar. Ansvar är frihetens frukt i den moraliska människan.

Det finns avgörande punkter, virvelcentra, invigningsögonblick. Övergång från att vara månmänniska till att vara solmänniska. Det är ett skeende, en utveckling. Men det finns ögonblick då man plötsligen möter väktaren. Mitt eget månväsen träder fram som en hemsk del av mig. Innan solväsendet träder fram. Detta är 100% individuellt. Men ändå och samtidigt står inte bara punkten utan hela periferien med i ögonblicket. Golgatamysteriet är ett sådant avgörande ögonblick. 1910 och 1911 talar Rudolf Steiner om detta. Och varnade om slutet av 1900-talet. Det stora avgörandet. Avgörandet om friheten. Profeternas förutsägelser för 2000 år sedan var inte till så stor hjälp. Så inte heller för oss det som Rudolf Steiner talade om. Det märktes aldrig att det var den dramatiken som redan brakade loss 1933-1945, i andra tredjedelen av 1900-talet.

Franklin Roosevelt blev president i USA 1933. Kulturlivet höll på att kvävas av teknologien. Radion tog över de små teatrarna. Musikanter blev arbetslösa. Han agerade emot det. Men istället tvingades han in i konfrontationen med det onda, globalt. USA utvecklade atombomben och använde den mot människor.  

Rudolf Steiner säger: ”Kristus tar över ansvaret för mänsklighetens Karma”, och i samma ögonblick blir vanliga medvetna människor till förbrytare. Atombomber, bomber: en samlad attack mot mänskligheten i det ögonblicket då Kristus börjar att bli Karmas herre. Vilken present till starten av hans uppdrag. Han är utan någon som helst maktfullkomlighet. Hans projekt förutsätter att människan medverkar frivilligt.

Det är ögonblicket då varje människa måste visa sig ansvarstagande. Kontakt till INNAN så att solen kan lysa. Hela jorden skall bli sol!

    
(S.-J. K.)
    
GRUNDSTENEN (talkör)