En festival för både parasollmänniskan och arbetsmyran. En festival som har något för alla. Tankeväckande föredrag, praktiskt hantverk, fysiska rörelseformer, konst, konserter och fantastiska matupplevelser. Även barnen har sin egna festival.

Samtidigt som de vuxna går på föredrag och besöker workshops samlas barnen vid den stora stenen utanför Kulturhuset. Sedan bär det av på olika upptåg. En grupp går iväg till Cirkus Cirkörs cirkusskola. Där övas hjulning och kullerbyttor. Gå på lina testar någon fast linan är tunn och svår att hålla balansen på.

Allra roligast tycker Alexander Liljefors det är att krypa.
– Jättefort, tillägger han med en allvarlig min och spatserar ut i solen till de andra barnen.
Det är dags för fruktstund. Den andra gruppen har precis kommit tillbaka efter ett besök på bondgården och succén är ett faktum.
– Det var kul där och om man tog två fingrar och stoppade in i munnen på dom små korna så sög dom, berättar Agnes Pietsch stolt för oss.
Barnen tycks vara nöjda med sin vecka och en mamma berättar att hennes barn gråtit på morgonen för att hon inte ville åka hem.

På vår strapats genom festivaldjungeln tar min fotografkollega och jag en titt in i ett av workshops-rummen. Där är det dramagruppen som är i full aktion.
De har en stol, en text och sig själva att tillgå.
– Jag läser texten och ni rör er som ni vill kring stolen, Martin Goldberg instruerar de fyra deltagarna. Ni ska försöka gestalta texten utan att vara bokstavliga. Gestalta inte orden utan mer känslan och upplevelsen ni får. Inom  konst är vi nämligen subjekt som får göra hur vi vill utan att något objekt tvingar oss till det ena eller det andra.
Han läser en text.
Det blir tyst. Någon har krupit ihop till en boll. En annan sitter stilla, tyst med slutna ögon. Plötsligt stegar en tredje iväg med bestämda steg, runt i rummet, fnyser och fräser. Det blir tyst igen.
– Spännande. Martin Goldberg bryter tystnaden. Det ni gör är väldigt intressant. Och vet ni varför? Jo, för att folk undrar vad fan ni håller på med. Och det är spännande! Det ni gör! Varför ni gör som ni gjorde.

Innanför ett par laserade dörrar en bit längre bort på området håller musikimprovisationsgruppen till. Där möts vi av en helt utmattad skara som sitter bakom en hög med olika instrument. Där finns pukor, cymbaler och maracas och en massa andra instrument med en massa andra namn. Helt utmattade sitter de bakom en hög med olika instrument. Pukor, cymbaler och maracas. Trumpet, fiol, piano.
 – Ni missade just fyrtiofem minuters oavbruten improvisation, berättar de uppfyllda för oss.

Från början hade de inte tänkt sig en så lång stund, det bara blev så. När man har kul är det svårt att sluta.
Gruppen börjar diskutera musik och diskussionen kommer in på vad som egentligen är musik. Är alla ljud musik? När slutar ljuden vara musik och bara blir en massa ljud? Är alla ljud musik när de uppförs på en konsert? Eller blir musik musik först tillsammans med människor? Frågan är stor och man bestämmer sig för att improvisera lite mer istället. Den här gången vill de börja från totalt kaos. Alla grabbar tag i ett instrument och ett, två, tre så bryter kaoset ut. Fiolsträngar skriker, trummor dånar och i ett hörn står en kvinna och sjunger. Långsamt tunnas musiken ut. Ett pling här och ett litet skrap på pianolocket där. Så ökas styrkan igen. Någon börjar mua under pianolocket så det ekar. En annan hänger på. En tredje kommer till och till slut står de flesta där och brölar. Det hela ebbar ut i ett skratt och man konstaterar att det ju faktiskt går att göra musik till och med på det sättet. Även om det antagligen var första gången någon gjorde det som ko under pianolocket.

I varje människa bor en konstnär. Varje konstnär kan skapa. DU kan skapa. Detta är vad som styr festivalen och även det som fick Peter de Voto och Mats Zetterqvist att dra igång Järnafestivalen för tio festivaler sedan.
Viljan att ge människor fördjupade upplevelser inom konst och kultur. Att låta människor själva få skapa.
– Vi vill få deltagarna att skapa egna erfarenheter inom konstområden för att sedan kunna gå med öppna sinnen på konserter, utställningar och föreställningar, förklarar Peter de Voto.
Låta människorna leva ut sin egen kreativitet. Oavsett förkunskaper. Med visionen att alla kan skapa.
– Egentligen ligger det väl någon sorts folkbildningstanke bakom, tillägger Mats Zetterqvist. Konst är ingenting man njuter av till glassen. Konst är något existensiellt.

Varje kväll under festivalveckan bjöds det på högklassiga föreställningar på kulturhusets scen. Barbara Hendricks och Love Derwinger i högform inledde festivalveckan med fem extranummer . Vackra Månprinsessan med Movingart Company, en japansk danssaga, Matsx3 briljerade med Beethoven-verk. Hundramanna Orkester Norden brakade loss så både tak och hjärtan öppnades, Roland Pöntinen, Svante Henrysson och Joakim Mildner jazzade loss rejält och, veckans sista kväll var det äntligen dags för festivaldeltagarna själva att äntra scenen och visa små smakprov på vad de arbetat med i sina workshops. En festivalfinal som fick sätta punkt för årets Järnafestival men samtidigt öppna dörrarna inför nästa års.

Text: Sofia Zetterqvist