Tillsammans med Ingrid Liljeroth, Agnes Nobel och tre assistenter projektledde Bo Dahlin forskningsrapporten Waldorfskolan – en skola för människobildning? En omfattande rapport där waldorfskolan utvärderades.

Bo Dahlin har en bakgrund inom filosofie- och religionsvetenskap och säger sig vara extra intresserad av filosofiska och andliga frågor pedagogiskt. Han har även akademiska studier i fysik och matematik och för några år sedan blev han professor inom pedagogik.
Han är medlem i Antroposofiska Sällskapet därför att han sympatiserar med dem. Men han har svårt för att kalla sig antroposof.
– Jag vill inte begränsa mig till att var något speciellt. Jag är öppen för andra typer av andliga rörelser.
Bo Dahlin hade läst böcker om och av Rudolf Steiner långt innan utvärderingen av waldorfskolorna sattes igång 2002. Waldorfpedagogiken kände han dock inte till lika väl.

Hur stor andel av waldorfeleverna går vidare till högre studier och hur klarar de sig där?
Undersökningen gjordes på uppdrag från stiftelsen Kempe-Carlgrenska fonden och frågorna man använde var förutbestämda av fonden.
En av frågorna man fått i uppdrag att undersöka var "hur stor andel av waldorfeleverna går vidare till högre studier och hur klarar de sig där?" Svaret man fick fram var att före detta waldorfelever väntar några år längre än andra innan de börjar plugga. Men de verkar inte ha varken enklare eller svårare för sig. Lite drygt hälften av alla före detta waldorfelever börjar någon gång att studera.
– De flesta hamnar i yrken som har med människor att göra så som vård, skola och omsorg.
Men en del blir även advokater, civilingenjörer. Några konstnärer – fast faktiskt inte så många som man kanske skulle tro med tanke på alla de konstnärliga ämnena i waldorfskolan.

Waldorfelever inte sämre än andra på att stava
Fördomen att waldorfelever inte kan stava och är dåliga på matte kan inte Bo hålla med om. Inte utifrån de resultat de fick fram i undersökningen i alla fall.
– Det verkar snarare vara en allmän tendens i samhället idag att ungdomar inte kan stava och räkna. Jag tror inte det är någon större skillnad mellan waldorfelever eller andra.

Passar waldorfskolan alla barn? Eller är det bara en skola för blivande antroposofer?
I forskningsrapporten konstaterar man att många waldorfföräldrar har liknande värderingar. Ofta humanistiska och med sympatier åt det röd-gröna hållet.
– Jag kan tänka mig att det är föräldrar som är ganska engagerade i sociala sammanhang och som ofta har en andlig livsåskådning.
Och det är klart sådant påverkar barnen! Men har det såpass stor betydelse för hur bra waldorfpedagogiken ska fungera? Skulle man få samma positiva resultat i en forskningsrapport även om 80% av Sveriges skolor bestod av waldorfskolor?
– Svårt att säga, tycker Bo Dahlin. Men det finns i alla fall tecken på att waldorfpedagogiken lyckas ganska bra med alla möjliga sorters barn.

Han berättar om en skola i Kalifornien han hört talas om, som satsade på att ta emot barn från fattiga bakgrunder. Eller en annan i Tyskland som satsat i ett mångkulturellt område och tagit in alla möjliga barn från alla möjliga bakgrunder. Och de här skolorna har lyckats ganska bra.
– Så det finns skäl att tro att waldorfskolan inte bara är till för några speciella barn. Den är i alla fall tänkt för alla och det är inte tänkt att man ska bli antroposof. Och generellt sätt fungerar det så även i praktiken. Men det kan kanske finnas enstaka lärare här och där som har andra åsikter. Fast det var inget vi såg när vi gjorde vår rapport. Det var få i vår undersökning som stannade kvar och arbetade inom antroposofiska verksamheter.

Kommunala skolan fjärmar sig waldorfpedagogiken
På femtio- och sextiotalet talade man inom skolpolitiken om tanke, känsla och vilja som skulle integrera sig. Det gör man inte nu längre. Nu ökar man istället tester, prov, bedömningar. Framförallt i småklasserna. Något som inte alls ligger i waldorfpedagogiken, berättar Bo Dahlin. Den kommunala skolan fjärmar sig waldorfpedagogiken alltmer.

Waldorfpedagogiken följer människans utveckling, sägs det inom waldorfpedagogiken. Stämmer det påståendet i praktiken?
– Man följer de idéer man har om människans utveckling bra i praktiken. Sen om idéerna man har stämmer är en annan fråga. Men mitt intryck är att man har en realistisk bild av människans utveckling. Det finns väldigt mycket att hämta ur Rudolf Steiners syn på barns utveckling. Det enda jag kan reagera på är att man är så tvärsäker på hur barnen är i de olika årskurserna. Det är lite vanskligt att säga så när barnens utveckling blir mer och mer unik och individuell. Då blir det svårt att vara så generell. Det kanske gick att säga för 100 år sedan hur barnet är i en viss ålder men idag har det ändrats ganska mycket.

Viktigaste ingredienserna
Hantverk, det konstnärliga och fantasin är de största och viktigaste ingredienserna i waldorfpedagogiken, tycker Bo. Genom att få uttrycka sig estetiskt låter man barnen mogna i de utvecklingsstadier de befinner sig i. I tidiga år lever barnen mer i känslan och en fantasivärld och inte så mycket i det kognitiva. Så därför tilltalar man inom waldorfpedagogiken fantasin i barnet. Man skyndar inte på vilket gör att barnen får mer att stå på senare i livet.

Största svagheterna
Waldorfskolans svaga punkter ligger i de högre skolåren, enligt Bo. Från årskurs nio till tolv har man inte samma välutvecklade pedagogik. Där måste man tillåta mer frihet, mindre styrning från lärarna, fler fria val. Det får inte bara rulla på i samma tempo som småklasserna. Hela idén med waldorfpedagogiken är bra, tycker Bo, men det är alltid svårt i praktiken.
– Fast idealet är ändå en tolvårig skola där man inte behöver välja och avgöra sin framtid redan i nian.

En annan svaghet, och som även är en fråga Bo gärna hade tagit med i forskningsrapporten, är skolornas organisation som han ser som ett område man bör tänka igenom. Kollegium kan bli besvärligt med interna konflikter och lång tid innan beslut kan tas – om man ens kommer fram till något. Han anser att man behöver en klar ledningsstruktur. Och en mer utvecklad forskningskultur.
– Waldorfpedagogiken och waldorfskolan behöver bli mer forskningsbetonad, och med det menar jag offentlig kunskapsproduktion. I dagens samhälle och utbildningspolitik där forskning är så centralt krävs det att man upprättar broar och kanaler till den vanliga pedagogiken och forskningen. Waldorfpedagogiken måste bli mer offentlig.

Om du kunde gå tillbaka till när du var sju år gammal och skulle börja skolan...
– Då skulle jag nog gärna ha gått i waldorfskola, svarar Bo Dahlin snabbt.

Text: Sofia Zetterqvist, 2007