Hanna Karlsson tror man mobiliserar krafter och lär sig tänka kreativt i waldorfskolan

1998 gick hon ut skolan, då hade hon gått tre år i Tyskland på Freie Waldorfschule Uhlandshöhe i Stuttgart och därefter tio år i Finland på Rudolf Steinerskolan i Helsingfors. Sammanlagt tretton år i waldorfskola.

- I nian fick jag välja om jag ville byta till ett annat gymnasium men jag ville absolut fortsätta eftersom jag trivdes och de flesta av mina vänner kom från skolan, berättar Hanna.
Hanna ångrar absolut inte det valet.
- Jag är jättestolt över att ha gått på waldorfskola!

Mobiliserat krafter
Några motgångar på grund av att hon har gått i waldorfskola har inte Hanna stött på. Snarare tvärtom.
- Däremot har jag nog behövt förklara mig en hel del, och också stött på fördomar, berättar hon. Men med tiden lär man sig att handskas med dem, speciellt när man märker att de här personerna inte vet så mycket annars heller!
Det är inte mycket dåligt Hanna har att säga om waldorfskolan. Ingenting som beror på själva pedagogiken i alla fall, utan i sådana fall om enstaka lärares personligheter. Men så är det väl i alla skolor. Vissa lärare är bättre än andra. En sak hon dock kan tycka är lite sämre är att man är så ”skyddad” alla åren i skolan. Sedan när man kommer ut märker man att världen är mycket hårdare.
- Men å andra sidan, tillägger hon, har man fått mobilisera krafter, och det är ju något positivt!

Saknar jämnåriga med intresse av antroposofi
Genom att gå waldorfskola tycker Hanna att man helt klart får ett mer kreativt tänkande.
- Men det betyder inte att alla måste bli humflummare som gått waldorf, snarare är det bra om jurister, matematiker, politiker osv. har gått via waldorfskolan.
Just nu jobbar Hanna och har ingen direkt kontakt med antroposofi eller waldorf men märker hur hon mer och mer blir intresserad.
- Jag har så smått börjat läsa om antroposofi och skulle vilja lära mig mer, berättar hon. Här i Finland saknar jag jämnåriga som sysslar med samma sak. Det finns inte riktigt någon att diskutera med.
Om Hanna får barn skulle hon självklart låta dem gå i waldorfskola. Bland det viktigaste med skolan tycker hon är bra lärare som lever i tiden.

Minoritetserfarenhet
Hanna tycker att waldorfskola är bra för att man får utvecklas i sin takt, pröva sina vingar på ett mångsidigt och konstnärligt sätt. Dessutom måste alla pröva på allt, vilket är bra.
- På sätt och vis blev jag nog också öppen för andra kulturer, fortsätter hon. Kanske berodde det på att jag bott utomlands. Men vi reste även ganska mycket med klassen. Så fick jag också känna på ”minoritetskänslan”. Gick man i waldorfskola var man alltid annorlunda. Det är inte så roligt men ger samtidigt en viss lyhördhet och känslighet inför det som är nytt och obekant, en viss nyfikenhet!
Om Hanna fick ändra på något i waldorfskolorna skulle hon vilja ha mer samarbete med invandrarbarn! Och kanske är det något hon i framtiden tar tag i för Hanna skulle kunna tänka sig att jobba inom waldorfrörelsen i framtiden.
- Min dröm är att kunna ge dessa tankegångar till barn och unga som inte automatiskt har en möjlighet att gå i en waldorfskola.

Text:Sofia Zetterqvist, 2007.